torsdag 10 april 2014

Älvkarleby | Jag och Gudfadern jagade öring - men svåra att lura idag!


- 5 grader på morgonen när jag kommer ut ur det sovande radhuset i Valbo den här april morgonen. klockan visar på 05:30. Bilens rutor kräver en omfattande skrapning, inget man gillar när fiske hägrar. Det var rejält ”bitigt” den här morgonen så mina tankar går till is i spöringar, händer som klor, och iskallt vatten att vada i. Minsann inget fiske för veklingar. Kommer så småningom i alla fall iväg, i fjärran ett svagt ljus som vittnar om en sol som så sakteliga stiger mot himlen. Skönt, då blir det säkert behagligare att vifta med dunvippan! Väl framme vid älven så dansar älvorna på vattenytan när kölden börjar ge med sig. Går ner till älvkanten, ser ett vak en bit ut i älven. Solen stiger fort nu, jag skruvar ihop mitt spö, ett stort plask får mig att titta ner mot vattnet, låter som när någon slängt en större sten i vattnet men det är en fisk i bra storlek som vakat. Ivrigt fortsätter jag att trä linan genom ringarna med kalla händer. När jag väl är klar och petat ut den tunga flugan upptäcker jag att jag satt rullen åt fel håll.
SUCK!
Slår aldrig fel när man blir ivrig eller har bråttom.


Jag plockar av rullen och sätter den på rätt sida, fixar med linan och äntligen är det klart att börja fiska. Nu dyker min fiskepolare Gudfadern upp, en hyvens kille som på kort tid blivit en hejare på att lägga ut en fluglina över älvens vatten. Jag har själv haft god hjälp i mitt eget fiske med tvåhandsspöt, av att kika på honom när han fiskar. Vi fiskar av sträckan, inte mycket händer utan vi sätter oss och tar en kaffe när sträckan är avfiskad. Vi snackar flugor, färger, hur man ska tynga ner dom. Nu står solen högt och slösar sina strålar över oss där på ljugarbänken. Kaffet smakade fint, en macka hann slinka ner också innan vi bestämmer oss för ännu en tur i den valda poolen. Gudfadern har kontakt med fisk på ett ställe där vattnet krusas av underliggande stenar. Jag fiskar mig ner, går en bit ovanför honom och i samma ström biter en öring över min tunga fluga!

En liten öring förpassas tillbaks i det kalla vattnet. Efter detta så händer inte mycket mer, i bestämmer oss för att ro ut till rabben och fiska där. Men efter flera repor där inser vi att antingen når vi inte djupt nog eller så skiter fisken i det smörgåsbord av flugor vi erbjuder. Jag och gudfadern hoppar tillbaks i den vingliga aluminiumbåten och tar oss över till Notören. Vi går ner till fasta/pumpen och fiskar hela sträckan nästan ända ner till Klarvik. Jag drar på ännu en fisk på samma ställe som sist, fisken är stöpt i samma storlek, runt minimi måttet på 45 cm. Strax före 1300 drar jag av nylontafsen och lägger då ner dagens fiske för att bege mig hemåt och hämta smolten på dagis!
Men vi säger grattis till Jonny Källkvist som drog en riktigt fin öring idag på 3,9 kilo på bemärkelsedagen!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Om du vill bidra med en kommentar, var vänlig signera med ditt namn: