fredag 27 juni 2014

Krönika | I vår herres hage

Jag drar ut linan i slingor och låter dom falla ner framför mina fötter där jag står vid den lilla tjärnen. Vattenytan krusas lätt när den kalla vinden sveper fram. Vi befinner oss i slutet av
juni, och var sommaren håller hus kan man fråga sig? Solen går i moln och jag ställer ifrån mig spöt och drar på mig jackan. Tar sedan upp spöt igen och lägger ut det första kastet över den svarta vattenytan. Fiskar med min favoritfluga för regnbåge, gul/svart Montana. Kylan är påtaglig, drar upp kragen så den når en bit upp på hakan. Gör ett nytt utlägg av linan, blir ett riktigt dåligt sådant och linan lägger sig i kurvor ut över vattnet.


Vevar snabbt in linan, ska precis lyfta flugan från vattnet när en regnbåge
klipper flugan men som släpper lika fort som den dök upp.
Fisken lämnar ett rejält plask framför  mina fötter, innan den försvinner ner i djupet!
De grodyngel som nyss sågs  simma i strandkanten är nu helt försvunna.
I fjärran hör jag göken, och när jag ser ut över vattnet som är så vackert
inbäddad i allt det gröna inser jag vilken tur man har! Att man får uppleva
den här naturen, ljuden, och lukten av sankmark. Har flyttat mig en bit, och
står nu vid en vik där en fin fisk vakat flitig då och då. Kastar ut flugan,
den sjunker genom ytfilmen med nån centimeter innan jag med varierad
intagning fiskar flugan mot land igen, men inget händer. Inte eller i
nästa kast eller nästa heller. Sätter mig ner i gräset, byter fluga till en hyfsat
stor torrfluga av modell E-12:an. Ibland kan det ju vara det som får fisken att
nappa, att man provar något helt annat. Drar ut lina framför mig igen, och
torrkastar tills jag fått ut lagom längd, låter klumpen skjuta genom luften och
får till ett underbart kast och tafsen sträcker ut fint, torrisen placerar sig mitt
i ett bleke som uppstått intill en vindkrusning. Jag fiskar in flugan långsamt,
låter den stripa lätt. Plötsligt plaskar det till vid min fluga, jag lyfter spöt
blixtsnabbt men resultatet bli att fisken missar flugan. Känner hur axlarna
sjunker ned, fisket den sista tiden har varit uselt, antingen känner jag ingen
fisk eller så tappar jag dom. Testar att fiska av samma yta ett par gånger till
men inget händer.




Jag sätter mig ner, häller upp en rejäl mugg kaffe och plockar upp limpmackan
ur ryggsäcken. Lyssnar på vinden som drar igenom träden, kråkornas oväsen i
talltopparna och den envisa flugan som följt mig under hela fisketuren.
Måste glömt deosticket i morse, då flugan är så envis! Då och då bryts tystnaden
av plask ifrån tjärnen, tyvärr bara sporadiska sådana från olika delar av den.
Ser att klockan dragit iväg, finns annat i vardagen som pockar på
uppmärksamhet, kan ni tro! Vänder ryggen till tjärnen och vandrar mot bilen
en huggorm slingrar fort in för skydd i det torra gräset. Ingen fisk idag men
några underbara timmar i slutet av juni! 

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Om du vill bidra med en kommentar, var vänlig signera med ditt namn: