måndag 5 oktober 2015

Predatormete | Nya utmaningar!

Häromveckan kom det rapporter om flera fina fångster, så vi åkte dit
då vi ändå hade tankarna på mete. Vi åkte in på Najc och fick lite
ovärderliga tips. Vi fixade betesfisk , och tänkte att detta kommer
räcka ett bra tag. Ner med bottenmetet precis i hålan, och det tog
inte mer än en minut innan det började tjuta i larmen!

Mårten hade lov att ta första fisken och det är en fin abborre på
3-4 hg. Såhär fortsätter det de kommande 2-3 timmarna och
under den tiden landar vi 3 rätt schysta gösar.





3.64 och min största gös på mete.






Mårten kontrade snabbt


Ca 3.5

Tyvärr blev det så att jag fick äran att ta de två största under
eftermiddagen, men Mårten brände en finare fisk på grund av
att kroken gick av!!!?? 
Efter gösen på 3.5 hade vi landat kanske
10 fisk och bränt lika många ungefär, majoriteten abborrar.
Vi hade också slut på betesfisk, så vi åkte in mot stan för att
meta upp ett gäng till. Tyvärr kändes det som att vi lämnade
under den hetaste perioden. I
nne i stan var det inget problem
att meta upp ett tjugotal löjor så vi var ganska snabbt tillbaka.


Det fullkomligt kokade i ytan när vi kom fram och bottenmete
kändes som fel metod, men vi kör ändå. Efter en kort stunds
väntan börjar det tjuta sådär fint igen! Mårtens fisk denna gång
och i mörkret syns en lake! Mårtens första!


Riktigt äcklig men ändå fascinerande fisk. Lakmete är något vi har
planerat att lägga ner en del tid på längre fram på året. Det
fortsätter att bara smälla i ytan men det är på andra sidan strömmen,
vår sida känns helt steril, så vi byter. Här får vi äntligen pimpla kaffet
som knappt rördes under eftermiddagen, det blir en fisk till och
den tillfaller mig. Ytterligare en gös, snäppet mindre än de tidigare dock. 


Dagen efter är vi på plats igen. Fångsten domineras av abborre o
ch endast en gös får syna ytan, och det är inget pass att gå in mer noggrannt på.

Några dagar senare kommer vår gemensamme vän Rasmus Rannestam
på besök. En kille vi båda bodde med i Värmland. Han har också en
historia om att vara en lyckobringare då både jag och Mårten har tagit
Våra största gäddor när vi fiskat med Rasmus. 
De två är ute på prövade
vatten första dagen, då jag låg hemma och mådde dåligt. De hade ett
okej fiske med en meterfisk på topp.

Dagen efter rådde det oenigheter om vart vi skulle, alternativen  var
många men vi hittade inget som riktigt stack ut. Till slut dyker det upp
en sjö på kartan som såg ut att sitta ihop med ett lite finare åsystem.
Väl där blev vi besvikna. Grunt, stenigt, kargt och ett relativt gäddlöst
landskap mötte oss. Vi åkte först ner och fiskade lite strömmar,
det var väl något ställe som kändes småhett men annars kändes
det väldigt tomt. Rasmus plockade några snabba snipor och jag
satt mest och trasslade.


Taktikbyte och vi åker ut på den stora sjön. Sjön visade sig ha en
vääääääääldigt tråkig botten och på ca 4 km transportsträcka har
djupet ökat med ca 1 dm per 100 m och betesfisken känns flyktade.
Vi hittar några vassöar vi fiskar av, och jag bränner en fisk som
kändes lite bättre, samt har grabbarna några fina virvlar bakom
sina beten. Strålande sol och stiltje är ju inte direkt de hetaste
omständigheterna. Vi åker upp i en liten å som håller betesfisk,
och några snipor landas. Påväg ut igen fiskar jag av en kant samtidigt
som grabbarna ligger ner och tar det lugnt. Helt plötsligt försvinner
Hellhounden i en fin våg och en bättre fisk kom från bokstavligt talat
ingenstans och plockade den. 
Nu var den inte så stor men det lyckades
bli dagens största iallafall. 

Välkonditionerad

/Leo Kangas

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Om du vill bidra med en kommentar, var vänlig signera med ditt namn: