tisdag 14 juni 2016

Jonas Lundgren | Spinnfiske i Ljungdalsfjällen

Efter ett år av längtan packar vi bilen och tar oss 43 mil nordväst.
För sjätte året i rad ska vi besöka Härjedalens pärla, Storsjö Kapell. 

Vi m
öts av våra vänner Björn och Viktor som bjuder på gårdagens
f
ångst i form av rökt harr och öring. Vädret är så underbart det kan
bli med str
ålande sol, fyra sekundmeter och 18 grader varmt.
Det
är nationaldagen och flaggan vajar lätt mot en klarblå himmel.





Här behövs inga varma kläder! Understället får ligga kvar i väskan men som vanligt i fjällvärlden kan man inte få både bra väder och bra fiske. Efter en het dag utan fisk vänder vinden och kommer istället från väst. Kall och hård västanvind slickar dalgångarna och förstör fisket i ytterligare två dagar. Vi härdar ut med kaffe och irländsk styrka. Men de större fiskarna vill inte nappa och väderleksrapporterna verkar inte lovande de närmaste dagarna. Förra årets väder verkar tyvärr upprepa sig. Men så händer det som så ofta sker i fjällvärlden. Vinden avtar och solen tittar stundvis förbi mellan molnen som blir allt ljusare. Väderleksrapporter kan man inte lita på här uppe. Fisket vaknar till liv.


P
å fjärde dagen då vinden mojnat rör vi oss till välkända Sölvbacka strömmar. Vi letar oss in mellan forsarna och finner lugnare vatten, fast med fortfarande snabb vattenföring. Niklas prickskjuter mot ett vitvatten där han lyckas lura på sig en vacker öring på 1,2 kilo som står och vilar bakom en sten. Även massvis med halvkilosöringar verkar ha återfunnit aptiten efter västanvindens busväder. Gång på gång suger öringarna i sig våra Jemtdrag som vi låter studsa mot stenarna i strömmen. Även någon enstaka harr börjar äta upp sig igen efter leken! Nu känner vi att lyckan vänt och motivationen är på väg mot toppen! De blåsiga dagarna är som bortglömda för vi har många dagar kvar.
























Dagen efter testar vi några för oss välkända ställen utan resultat, och utan resultat sover ingen gott. Så den dagen skulle bli lång, vi testar nattfiske! Mest är det för att jag ska få chansen att få något bra då Niklas lycka redan var gjord. Men gissa vem som återigen skulle lura på sig en fin öring? Just det. Inte jag! Vid halvtvå snåret mellan kaffet och femton gäspningar hör jag ett rejält plask 20 meter åt höger och vrider på huvudet. Bara några meter framför Niklas ser jag vitt skum lysa upp det mörka vattnet.


Jag släpper spöet, greppar tag i håven i farten och springer allt jag vågar förbi björk och buskar! Efter fem-sex rusningar så landar äntligen en kopparfärgad 1,6 kilos i den lilla flugfiskehåven. En lättad Niklas kan andas ut och lugna ned pulsen efter att återigen ha förbättrat sitt rekord på insjööring.



På fredagskvällen hyr vi båt och testar långedrag. Temperaturen har sakta dragit sig nedåt till 6-8 grader och vinden är inte mycket att tala om, den räcker bara till krusningar på ytan i det azurblåa vattnet. Solen är på väg ned mot Storådörren som syns väl från sjön som ligger en bit upp. Enligt campingen är vi de första som testar denna sjö för säsongen, det bådar väldigt gott! Vi lägger ut och skickar ned två långdrag. Vattnet är så klart att det syns tydligt när vi glider över djupen där vi kan förvänta oss napp. Efter en halvtimma känner jag ett rejält hugg! En öring nappade på skedarna men missade tyvärr kroken. Mitt hjärta drabbades av en mindre hjärtattack helt i onödan. Efter två vändor till så får Niklas spänna musklerna. En silverblank öring på 1,3 kilo följer med upp i båten och strax därefter en till på strax över kilot. Den närmsta timmen hugger det både öring och harr på Niklas spö som får återvända ned i vattnet. Men på mitt spö? Ingenting. Vi cirkulerar över djupet tills jag äntligen får napp, en öring som är alldeles för liten. Sen styr vi kosan mot land där vi tänder brasan. Ännu en lyckad dag!




























Vi är båda överens om att detta måste vara vårt bästa år, men kan det bli bättre? Vi har fortfarande en heldag kvar att tillbringa i paradiset. På sista dagen är vi båda ganska mätta på fisket. Jag har tyvärr inte fått något av värde enligt mig själv men är väldigt glad för Niklas skull. Den här dagen verkar få det bästa fiskevädret. Solen stannar på himlen mest hela dagen och det är närmast vindstilla. Ingen värme i luften än men solen värmer åtminstone den hud som vi vågar visa. Idag tänker vi åka tillbaks till en rödingtjärn vi gick bet i när det var som varmast i början på resan. Jag tänkte att efter det varma vädret föregående vecka så har västanvinden kylt av vattnet igen, och rödingarna kanske hade vaknat. Vi ställer bilen och traskar in i skogen mot tjärnen som gett mig gott resultat året innan.














När vi kommer fram ser det inte ut som att någon fisk vaknat till liv men efter en halvtimma ser vi ett vak. Nu är det helt vindstilla och vi står på exakt samma plats som förra året. Och så vakar det igen. Och igen! Hela tjärnen vaknar till liv och ska retas tänker jag! Sen hör jag det klassiska uttrycket en fiskare ger ifrån sig när spöet börjar darra: "Japp!". Niklas har sitt livs första röding i andra änden!


Och vilken r
öding det visar sig vara. Först säger Niklas att han
nog inte kommer att beh
öva håven föhans UL spö på 6 fot
b
öjer sig inte nämnvärt, tills fisken närmar sig land. Rödingen
 i andra
änden är ingen liten skitfisk! 
Återigen har vi
flugfiskeh
åven med oss... Fisken får knappt plats, ramlar ut ur
h
åven, draget släpper och tar tag i mina byxor.
Min panik s
ätter igång och det första som flyger runt i mitt
huvud
är att jag med min misslyckade håvning kostat Niklas
hans 
första röding! Jag ställer mig i vattnet och blockerar mot
sj
ön med mina stövlar och gräver i det kalla mörka vattnet.
P
å något sätt lyckas jag få tag i den hala fisken och kastar
upp den p
å land. En röding på 1,5 kilo!



Och nu kunde v
äl inte fisket bli bättre? Vi sätter oss ned på en sten och knäcker en öl i solen. Ser ut över sjön på den vakande fisken. Efter många leenden och ryggdunk kastar vi ut igen och äntligen, efter bara tio minuter ska även jag få känna röding i andra änden. Det är inte den största jag drillat men det är den enda fisk jag kunnat se genom ytan på 10 meters håll i en becksvart tjärn. Oj vilka färger! Som ett stoppljus! Nu är vi övertygade, detta är vårt bästa år hittills.



P
å väg ned från tjärnen över stock och bäck märker vi att årets första kull av mygg och knott prövar sina vingar. Dessa små bevingade blodsugare har vi varit förskonade från hela veckan. Nöjda traskar vi ut från skogen och kommer överens om att vi inte behöver fiska den sista dagen, vi är färdiga!


P
å kvällen ser vi fotbolls-EM på campingen och äter gott. Vi tar sovmorgon och åker hem efter lunch! 
Storsjö Kapell, vi ses nästa år igen! Alltid ett kärt återseende.


Jonas Lundgren










Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Om du vill bidra med en kommentar, var vänlig signera med ditt namn: