fredag 6 juni 2014

Krönika | Duktige skribenten och flugfiskaren Mats Ädel kåserar kring nationaldagen!!

 
 
Vad innebär nationaldagen och den svenska flaggan  för mig?

 Norge må vara det vackraste land jag besökt och den stolthet våra västra grannars nationaldag rymmer går ingen som besöker landet förbi. Jocke Berg i Kent liknar Sverige med "en tiger som skäms" och kanske är det så att Jantelagen är den lag som svensken är mest rädd att bryta emot. Fredrik Lindström hävdar att Sverige är världens modernaste land och våra traditioner kan räknas på den ena handens fingrar.


Jul- och midsommarnattsfirande knyter oss närmare varandra, därutöver finns inga egentliga traditioner. Rotlösheten ger upphov till märkliga beteenden som renoveringsmani och vintersemester i Thailand för att stärka familjebanden, och för de som inte nått till denna "fullkomlighet" och strävar att nå dit finns fulltecknade "dejtingsajter" med tusentals möjligheter och om det ändå känns tomt, fylls tomheten med prylar som vi behöver för att leva upp till neurotiska normen om att vi hela tiden måste ha de modernaste prylarna. Är vi riktigt förbaskade är bittert gnäll vår melodi och arga lappar till kollegor och grannar vår strategi. Är vi förvirrade söker vi förenklade förklaringar till varför tillvaron är som den är. Sverige har en sådan identitetskris  att främlingsfientligheten tyvärr allt mer finns i grunden till landets  rödmålade hus med vita knutar. Sverige har en sådan identitetskris att det råder osäkerhet om det är okej att hissa den svenska flaggan på nationaldagen.



Om jag skulle komma som besökare, eller flykting från hemska förhållanden
hit, tror jag att jag skulle behandlas olika beroende från varifrån och vilket
syfte jag kom till landet. Jag skulle jag nog slås av hur svårt det kan vara
att få kontakt med svensken om jag var flykting och hur artiga, kultiverade,
fjäskigt inställsamma vi är om jag kom som turist från det stora landet i väst.
Om jag skulle bli tvungen att fly Sverige skulle det svenska vemodet av
saknad ljuda än högre inom mig. Inte bara att skiljas från mina vänner
och min familj. För det finns många saker jag älskar med fosterlandet
som gör att jag fortfarande bor kvar i landet jag föddes i; naturens
skiftande ansikten, allemansrättens välkomnande gästfrihet, ödslighetens
talande tystnad,  de ljusa midsommarnätternas stillhet och de strömmande
vattendragens kraft har format min längtan och min längtan formar mig.

Det är därför det sitter en svensk flagga i flytringen, när jag paddlar i min
favoritfåtölj mot den kraftigt försenade solnedgången genom kallröken som
bäddat ner sjön i nattlig dvala. Fågelsångens symfonier har tystnat, till och
 med göken har slutat gala och en lång fiskedag går mot sitt slut då  stora vulgatadagsländorna har kläckt, svärmat och lagt sina ägg på ytan för att
en ny generation skall skapas när deras egen livslåga ebbar ut i intighet.
Den svenska nationaldagen är en extra ledig dag som innebär en extra fiskedag,
under en kort period då naturens alla  ljuder som ljuvligast och grenarnas grå
daskiga vårskrud döljs under prunkande försomriga färger. Jag sluter ögonen,
tar ett djupt andetag och fyller näsan med friska dofter och längtar ingen
annanstans, precis som Ferdinand bland blommorna under sin korkek.
Det är här jag har mina rötter, det är här jag hör hemma.




Mats Ädel
2015-06-06

Foto: Mats Ädel( Flytrings-bilden) övriga bilder: Fredrik Stjernholm

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Om du vill bidra med en kommentar, var vänlig signera med ditt namn: