måndag 23 juni 2014

Debatt | Sticker ut hakan och förväntar mig en käftsmäll

Nu har jag jobbat en vecka
efter det att laxfiskeäventyret
i vårt västliga grannland tog
slut för den här gången.
Många tankar har flugit runt
i mitt huvud och det känns som
något måste göras. Det är
dags att ta bladet från munnen.
Det är dags att våga sticka ut hakan
och riskera en smäll därpå.



Den gångna veckan har varit intensiv inte bara för att jag varit sliten
efter en veckas laxfiske utan också för den heta debatten som blossat
upp på en av sidorna på Facebook (FB). Jag återkommer till det lite
senare i detta inlägg.
När man pratar om Norge så är det få saker som
väcker sånt intresse och debatt som laxen. Inte så konstigt med tanke på a
tt näst efter oljan så är fiskeindustrin den största industrin. Norge har gjort
sig vida känd i världen för sin odlade lax och sin fina havsfiskeflotta.
Likaså har de norska älvarna
med sina fina stammar av atlantlax under åren gjort sig vida kända som några
av världens finaste laxälvar. Vissa med en näst intill ikonisk status bland sportfiskare.
Alla har nog någon gång i livet hört talas om älvar som Alta, Namsen, Gaula och Orkla.
Bland oss sportfiskare är dessa älvar och flera därtill något som ingår i vårt
dagliga vokabulär.

Vi har alla en koppling dit på något sätt. Många av oss spenderar
någon eller några veckor varje sommar där medans andra av oss fortfarande
drömmer om att åka dit. Det som gör Norge speciellt förutom att den hyser,
enligt mitt tycke, den vackraste av laxfiskar är det dramatiska landskapet,
de vackra scenerierna, det
gästvänliga folket och den relativa närheten för
oss svenskar.

Men som med allt annat man håller kärt finns det hot och orosmoment.
Jag har åkt till Norge under lång tid och kommer med största sannolikhet
att återvända dit under lika lång tid till. Det är något med det landet som
trollbinder mig. Men under de senaste åren har en oro vuxit sig allt större
inom mig. Jag har sett och lagt märke till saker som jag inte gjort tidigare.
Om det endast beror på det jag befarar eller om det också har att göra
med att man blir äldre och mer insatt i problematiken kan jag på rak arm
inte avgöra. Men nog är det så att problemen hopar sig. Det märker man
om man gräver lite djupare och tittar på vad som skrivs och vad det pratas
om efter dessa älvar.
i har med egna ögon bevittnat en klart betydlig nedgång
av uppvandrande lax i älvarna. Speciellt i älvarna som mynnar i och kring
Tromdheimsfjorden. Rapporter om liknande situationer kommer även från
många andra älvar i Norge. Tittar man på statistiken kan man snabbt se
att under de senaste 30 åren så har vildlaxstammen i Norge minskat med
hela 80%! Detta är oacceptabelt!
en vad beror då detta på? Frågan är
komplex och kan besvaras endast med att se på helheten. Här nedan
presenterar jag de största och mest avgörande faktorerna.


1. Odlingsindustrin
Den norska odlingsindustrin är den största i världen med intressen inte
bara i Norge utan också på många andra platser runt om i världen.
Den överlägset största aktören heter Marine Harvest och opererar
över hela världen med anläggningar i Norge, Skottland, Irland,
Färöarna, Chile och British Columbia.
Vid en första anblick kan man tycka
att det skulle vara bra för den vilda laxen att man odlar lax och skördar
från den istället för den vilda. så långt är allt bra. Men följderna av dessa
odlingar är katastrofal.



För att förstå problemen med dessa odlingar så måste man förstå hur
dessa drivs. Man odlar i dag lax i stora, öppna kassar som man lägger
utefter kusterna och i skydd av fjordar, öar och liknande.

i dessa kassar klämmer man in så mycket lax man bara kan få plats med.
Anledningen till detta förfarande stavas naturligtvis avkastning.
Ju fler individer man kan få fram på samma yta ju billigare blir investeringen.
Att man använder sig av öppna kassar beror på att man vill ha en
naturlig genomströmning av friskt vatten för att skölja bort och
späda ut restprodukterna som annars skulle förgifta vattnet i kassarna
och fisken skulle således dö.


Det problem dessa öppna kassar ställer till med är många. Inte bara det
att fekalierna samlas på botten under kassarna och tar på så sätt död
på de lokala ekosystemen. Det finns andra problem också.

1a. Laxlusen  (Lepeophthei´rus salmo´nis)
Detta är en parasit som naturligt finns i fjordarna och havet utanför
Norges kust. I och med den norska odlingsindustrins intågande och
utbredning har man i samma takt kunnat registrera en ökning av laxlus.
Innan det fanns öppna odlingskassar i de norska vattnen följde uppgången
och nergången av laxlus under året vandringen av laxen. När den vuxna
laxen gick in till kusten och fjordarna på sin väg upp till älvarna ökade
koncentrationen av lax och på så sätt ökade också koncentrationen av lus.
Men i dag när det finns så många odlingskassar proppfulla med värddjur
året runt kan också lusen fritt föröka sig året runt.

Lus en lever på sitt värddjur genom att bita sig fast och nära sig på fiskens
slemhinnor, skinn och blod.
Den vuxna laxen klarar sig förhållandevis bra mot
lusen dels på grund av att den är större och tåligare än smolten men också på
grund av att den uppehåller sig relativt kort tid i de områden där lusen finns.
Lusen klarar sig inte mer än något dygn i bräck- eller sötvatten. Men med
den utvandrande smolten är det en helt annan femma. Den är naturligtvis
mycket mindre och mer sårbar därutav. Men det finns andra faktorer likväl.
När smolten vandrar ut från älvarna tillbringar den längre tid i de skyddande
fjordarna och kustremsorna där luskoncentrationen är hög. Odlingarna ligger
ofta också direkt i eller i direkt närhet till smoltens vandringsvägar.
Den lätta åtkomsten av föda intill kassarna gör också att smolten letar sig dit.

smolten får tydliga problem redan vid ett angrepp av några få lusar och
vid ett antal av 8-10st går smolten en säker död till mötes. På så sett blir
det bara färre och färre djur som når lekplatserna i älvarna och detta blir
naturligtvis en ond cirkel och en nedåtgående spiral.


1b. Rymlingar.
De öppna kassarna kräver ganska stort underhåll och är känsliga för hårt
väder och hög sjö. Detta gör att det rymmer odlad lax från kassarna med
jämna mellanrum. Detta kan bli en biologisk mardröm. Den odlade laxen
har avlats fram på egenskaper som ska passa industrin. Det vill säga att
man avlat fram en art av laxen som snabbt ska lägga på sig vikt och man
har inte brytt sig om de "vilda" egenskaperna över huvud taget.

Många av älvarna har sin alldeles unika stam av vild lax och faran med
rymd lax från odlingarna är att de ska följa med den vilda laxen upp och
på så sätt föra sina gener vidare och på sikt genetiskt blanda ut den vilda laxen.
Detta kan ge påföljder som ger den "lya" laxen kraftigt försämrade
överlevnadsegenskaper. Dessutom fruktar man att i och med den odlade
fiskens avkomma växer i betydligt snabbare takt än den vilda så kommer
den att konkurrera ut de vilda ynglen.
Rymd lax kan också vandra upp i
älvarna och förstöra lekgropar som den vilda laxen redan  lagt sin rom i.


2. Gyrodactylus Salaris.
I dagligt tal kallad Gyro. Gyro är från början inte en naturlig parasit i de
norska älvarna utan kom dit via införsel av svensk smolt på mitten av 70-talet.
Gyrot finns naturligt i de svenska älvarna och Östersjölaxen kan samexistera
med denna parasit. Detsamma gäller tyvärr inte för Atlantlaxen.

Smittspridningen har, vad man kan leda i bevis, skett genom flytt av
infekterad fisk. Mestadels från infekterad svensk smolt men också till
viss del genom att smittade värddjur vandrat mellan vattendrag i bräckvatten.

Ett infekterat vattendrag står inför ett gigantiskt problem då man tillslut
många gånger inte ser någon annan utväg än att ta död på värddjuren
via en så kallad rotenonbehandling. Efter en sådan behandling är den
spillra av kvarvarande frisk laxstam oerhört utsatt och det tar många år
innan vattendraget kan friskförklaras igen.

I Laerdal provade man i full skala 2011 och 2012 en kombinationsåtgärd
med rotenon, fysiska vandringsspärrar och efterföljande behandling med
surt aluminium med gott resultat.


3. Överfiske.
Överfiske är ett stort begrepp och innefattar en rad olika områden.
Det gäller allt från överfiske av laxens föda i haven till överfiske på laxen själv.

Det kan gälla överfiske på liten fisk som inte per automatik leder till att
stammen minskas men däremot att den totala storleken på vuxen lax minskas.

Det överfisket på lax som ter sig mest akut måste väl ändå sägas var
på den fisk som ligger till grund för själva reproduktionen, den lekmogna
laxen.

Detta överfiske leder till att allt färre individer lyckas ta sig tillbaks till sina
lekplatser och genomföra en lyckad lek. Hur ser då detta överfiske ut?
Jo det sker på ett flertal fronter. Det sker ute i havet från de stora
fiskeflottorna, kanske mest som bifångst från fiske efter andra arter,
efter kusten och inne i fjordarna med Kilnot, sitjenot, krokgarn och i
viss mån sportfiske.
I älvarna sker detta fiske primärt genom sportfiske.
Varje älv har sitt minimital av lekmogen lax som måste hitta tillbaks till
sina lekområden för reproduktion. Dessa minimital räknas ut individuellt
från älv till älv och det är överskottet av detta tal som man kan beskatta.
Häri ligger också en konflikt som funnits lika länge som det funnits
intresse för att fånga laxen. Vem har rätten till laxen och på vilket
vis ska detta förvaltas?


Jag är helt på det klara över hur många av dessa problem ska attackeras
och det är här jag sticker ut hakan! Beredd på en käftsmäll!

Om vi ser på odlingsindustrin så står det tämligen klart för mig vad det
enda rätta är att göra åt den problematiken. De öppna kassarna måste
ovillkorligen förbjudas. Det finns teknologi och kunnande för att säkra
dessa odlingar. Inte bara från smitta av laxlus och andra sjukdomar
utan också från så kallade rymlingar. Flytta hela verksamheten upp
på land! Det är fullt möjligt att bedriva laxodling i bassänger på land.
Ja visst det kommer att kosta men som jag ser det så har
odlingsindustrin i Norge under en massa år drivit vinster på
bekostnad av den vilda laxen så medel finns det. Norge sitter också
i den unika sitsen att dom har en oljefond man faktiskt kan ta medel
ur för att genomföra denna omställning utan att för den sakens skull
driva inflation i landet. Detta skulle helt lösa problemen med både
smitta och rymlingar. Det är endast en fråga om pengar.

Kilnotsfisket och fisket med krokgarn skulle helt förbjudas!
Åtgärderna ska sättas in där beskattningen sker.

Detta fiske genererar ett förhållandevis litet ekonomiskt resultat
och har inte nått större nationalekonomiskt värde. Problematiken
överskrider vida de intäkter det genererar.

Sportfisket måste på sina håll regleras kraftigare. Detta kan ske på
ett antal olika sätt. T.ex genom att införa obligatoriskt C&R (catch and release).
Detta är något jag förespråkar. Men det kan också vara så att i älvar där
*et tillåts så kan jag se ett C&R enbart på honlax eller lax över ett visst mått.
Helt klart står det då i alla fall att även  vi sportfiskare måste dra vårat strå
till stacken och inte bara gapa efter fler och större fångster.

Sportfisket har ju den fördelen att den inte gör affär på död fisk utan
snarare på en upplevelse som folk är villig att betala för.

Ett C&R skulle i förlängningen till och med kunna innebära ett
exklusivare fiske i slutändan. Detta kan vi se på en rad ställen i världen.


Innan jag helt lämnar detta inlägg till er att begrunda skulle jag vilja be er
om en sak.

Jag skrev i början av detta inlägg att det blossat upp en debatt om detta i
en grupp på FB. Gruppen jag syftar på kallar sig för Villaksens Venner.
Detta är i mitt tycke ett vilseledande namn då de som är mest aktiva i
denna grupp har starka kopplingar till både kilnotsfisket och odlingsindustrin
och förespråkar dessa kraftigt. Det jag ber er är att ta en titt där och i den
mån ni vill och kan komma med sakliga inlägg och svar däri. Debatten
behöver fler förespråkare för vårt sett att se på problematiken.

Länken får ni här: Villaksens Venner

Jag kan också varmt rekommendera er att ta en titt på följande sidor:

Salmoncamera.com
NJFF
NASF
Sportfiskarna

Tack för ordet!

Mvh
Jim Wennmark


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Om du vill bidra med en kommentar, var vänlig signera med ditt namn: