ROCK`N`NOLL FISKE
Mats skriver - Vågorna sköljer stora nymfskal mot stranden. Ute i sjön simmar rödingar på över två kilo och de går lättast att locka till torrflugan under denna vulgatatid. En stor vulgata vindsurfar på vågorna, men ingen röding imponeras av dess mod.
Inget vak någonstans i den stora sjön. Att ta sig ut i båten är lönlöst, när rödingen parkerar på botten. Att pissa mot norr är idiotiskt. Många luttrade rödingfiskare påstår att torrflugefiske efter arten är bäst under vindstilla förhållanden och rödingfiske handlar för dem ofta om att vänta på att vinden ska mojna. Att döma av alla nymfskal som flutit i land är vulgatatiden här och mojnar bara vinden kan fisket bli oförglömligt bra. (Vulgatan heter sjösandslända på svenska och är tillsammans med strömsandsländan de största dagsländorna i landet. Vulgatan kallas även för rocken.)
Det var förra sommaren det slog slint för mig och nörderiet fastnade i skallen precis som flugan gjorde alldeles nyss när jag försökte fiska i den kraftiga vinden. Kombinationen av semester vid midsommartid när torrflugefisket är som bäst och någon veckas fiske i augusti då nattfisket med streamer efter grov öring är grymt passar mina semesterplaner ypperligt. Det har gått så långt att jag planerar min försommarsemester efter insektskläckningar och hoppar över både snaps och fotbolls-VM på midsommaraftonen bara för att vänta ut vulgataexplossionen då luften fylls av dansande sländor och "rocken-fisket" kan ge riktigt tunggung. Chansen att få en öring, röding eller harr på två kg på torrfluga är som störst när dessa fiskar lämnar sina invanda liv på botten för att frossa i överflödet av de stora dagsländorna som kläcks, vilar, lägger ägg, eller dör på ytan.
Nu är jag här, alldeles utanför Sorsele, vid sjön en kompis tipsade om, där han förra året hade sitt livs bästa rödingfiske vid denna tid på året. Nu är jag här och väntar. Ber en stilla bön om att vinden ska mojna och att insektslivet skall ta fart. Inte ens på natten lämnar "de vita gässen" sjön och vinden dunkar oavbrutet i tältduken. Tiden rinner som sand ur mina händer och när inte ens ett sandkorn finns kvar vid lunchtid måste jag lämna tillbaka båten. Just då börjar vinden avta. Återigen fisklös. Rocken noll fiske.
Bilen fortsätter att rulla på sin Rocken noll turné genom det norrländska skogslandskapet. Den började med vänner i Tännäs för en vecka sedan. Tre dagars fiske blev en dag på grund av nordan, kyla och kraftiga regnoväder. Trevligt sällskap, god mat, bastu, öl och single malt gav mod vid pokerbordet, där både tid och pengar försvann alldeles för snabbt i den mycket lyxiga stugvärmen. Värden Kalle vann både pokerpotten och var den ende av oss som lyckades fånga en fisk, en grann harr på 1.1 kg. Ensam fortsatte färden 55 mil nordväst där den gamla saaben stannade vid Ransaråns strand och snöflingor välkomnade när jag slog upp tältet vid nästan nollgradig temperatur aftonen den 20 juni. Nordan hela tiden och ingen av de kända storrödingarna lurades av oss som fiskade där. Inte ett myggbett på tre dagar, i Lapplands innersta hjärta, mitt i sommaren! Om det så skall krävas mycket insekter i luften, små osympatiska luftvampyrer inkluderat, för att få några timmars bra rödingfiske, så är det något jag önskar mer än något annat. Jag bönar och ber.
Från Sorsele till stugan i sydöst är det drygt 20 mil, längs denna väg finns ett och annat trevligt vatten. I synnerhet en sjö, där jag brukar övernatta i tält varje sommar. Den ligger i ingenstans, men det känns som jag är i centrum av världen varje gång jag sitter där i flytringen på harrjakt. Av många har sjön förlorat sin fornstora glans, då troféharrarna härskade under vattnet, men jag uppskattar den mer och mer jag besöker den. Ofta är jag ensam vid sjön men känner ett sammanhang i denna ödslighet. Här i det vilda finns ett lugn jag inte kan få någon annanstans. Skogssjön börjar allt mer bli som en god vän för mig, någon jag längtar efter att umgås med som har förtroende för mig och jag för den. Med den kan jag vara mig själv och bara vara. Någon jag kan vända mig till när fiskelivet går i moll, så därför stannar jag till pumpar upp flytringen vid dess snåriga strand . Eller rättare sagt försöker pumpa upp flytringen, men den pyser ut en hopplös suck som om den kom från en flugfiskare som inte längre tror på att lyckan kan vända i nästa kast.
Det blåser förvisso ganska mycket när jag spanar ut över sjön, men jag ser några vulgator vindsurfa innan de hajlikt slukas av hungriga harrar. Vaken väcker min fiskelust och ger mig hopp. En syn jag längtat till hela semestern, vissa av harrarna är inom kasthåll, men utan flytring försämras möjligheterna till fiskelyckan. Flugasken synas. Där finns en arsenal av vulgatanymfer, flymfer, kläckare, torrisar och spentspinners som bara längtar efter att få ta sig ett första dopp för säsongen. Redan vid tredje kastet försvinner min torrfluga i en harrkäft. Den drillas ganska snabbt och vägs in på över ett kilo i håven, innan den återutsätts försiktigt. Från land lyckas jag fånga flera fiskar i den storleken innan middagen. De stora flugorna tvinnar tafsen och att gå under 0.18 i tafsspets är omöjligt.
Vinden avtar. Luften fylls av dansande vulgatasländor som åker jojolikt upp och ner i luften, precis som om änglarna sitter och pimplar bland molnen, med sköra osynliga tafsar. Snart ska tafsarna brista och sländornas vingar besegras av förlorad kraft. Ytan skola se ut som ett förlorat slagfält, där dagsländornas korslagda vingar vittnar om att deras tid är förbi. Sjön ligger spegelblank under aftonen som aldrig vill växa upp till natt. Månen håller sitt vakande öga fullt öppet och skyn förvandlas till den största harrfenan i purpur som någonsin skådats. När gökens hesa stämma till slut ger upp tar den totala tystnaden vid. Harren frossar vid ytan som om det vore julbord och hugger oavbrutet men försiktigt på mina spent vulgataimitationer hela kvällen och morgonen. Mentalt och fysiskt är jag i nuet, i centrum av världen, ty myggen och knotten uppskattar mitt sällskap. Någon högre eller lägra makt hörsammade min desperata längtan. Jag är bönhörd och nästan troende, jo visst f-n är det så, flugfisket är min religion.
Mats Ädel
2010-07-04
Tack Mats för en riktigt härlig fiskekrönika!
Mats skriver - Vågorna sköljer stora nymfskal mot stranden. Ute i sjön simmar rödingar på över två kilo och de går lättast att locka till torrflugan under denna vulgatatid. En stor vulgata vindsurfar på vågorna, men ingen röding imponeras av dess mod.
Inget vak någonstans i den stora sjön. Att ta sig ut i båten är lönlöst, när rödingen parkerar på botten. Att pissa mot norr är idiotiskt. Många luttrade rödingfiskare påstår att torrflugefiske efter arten är bäst under vindstilla förhållanden och rödingfiske handlar för dem ofta om att vänta på att vinden ska mojna. Att döma av alla nymfskal som flutit i land är vulgatatiden här och mojnar bara vinden kan fisket bli oförglömligt bra. (Vulgatan heter sjösandslända på svenska och är tillsammans med strömsandsländan de största dagsländorna i landet. Vulgatan kallas även för rocken.)Det var förra sommaren det slog slint för mig och nörderiet fastnade i skallen precis som flugan gjorde alldeles nyss när jag försökte fiska i den kraftiga vinden. Kombinationen av semester vid midsommartid när torrflugefisket är som bäst och någon veckas fiske i augusti då nattfisket med streamer efter grov öring är grymt passar mina semesterplaner ypperligt. Det har gått så långt att jag planerar min försommarsemester efter insektskläckningar och hoppar över både snaps och fotbolls-VM på midsommaraftonen bara för att vänta ut vulgataexplossionen då luften fylls av dansande sländor och "rocken-fisket" kan ge riktigt tunggung. Chansen att få en öring, röding eller harr på två kg på torrfluga är som störst när dessa fiskar lämnar sina invanda liv på botten för att frossa i överflödet av de stora dagsländorna som kläcks, vilar, lägger ägg, eller dör på ytan.
Nu är jag här, alldeles utanför Sorsele, vid sjön en kompis tipsade om, där han förra året hade sitt livs bästa rödingfiske vid denna tid på året. Nu är jag här och väntar. Ber en stilla bön om att vinden ska mojna och att insektslivet skall ta fart. Inte ens på natten lämnar "de vita gässen" sjön och vinden dunkar oavbrutet i tältduken. Tiden rinner som sand ur mina händer och när inte ens ett sandkorn finns kvar vid lunchtid måste jag lämna tillbaka båten. Just då börjar vinden avta. Återigen fisklös. Rocken noll fiske.
Bilen fortsätter att rulla på sin Rocken noll turné genom det norrländska skogslandskapet. Den började med vänner i Tännäs för en vecka sedan. Tre dagars fiske blev en dag på grund av nordan, kyla och kraftiga regnoväder. Trevligt sällskap, god mat, bastu, öl och single malt gav mod vid pokerbordet, där både tid och pengar försvann alldeles för snabbt i den mycket lyxiga stugvärmen. Värden Kalle vann både pokerpotten och var den ende av oss som lyckades fånga en fisk, en grann harr på 1.1 kg. Ensam fortsatte färden 55 mil nordväst där den gamla saaben stannade vid Ransaråns strand och snöflingor välkomnade när jag slog upp tältet vid nästan nollgradig temperatur aftonen den 20 juni. Nordan hela tiden och ingen av de kända storrödingarna lurades av oss som fiskade där. Inte ett myggbett på tre dagar, i Lapplands innersta hjärta, mitt i sommaren! Om det så skall krävas mycket insekter i luften, små osympatiska luftvampyrer inkluderat, för att få några timmars bra rödingfiske, så är det något jag önskar mer än något annat. Jag bönar och ber.
Från Sorsele till stugan i sydöst är det drygt 20 mil, längs denna väg finns ett och annat trevligt vatten. I synnerhet en sjö, där jag brukar övernatta i tält varje sommar. Den ligger i ingenstans, men det känns som jag är i centrum av världen varje gång jag sitter där i flytringen på harrjakt. Av många har sjön förlorat sin fornstora glans, då troféharrarna härskade under vattnet, men jag uppskattar den mer och mer jag besöker den. Ofta är jag ensam vid sjön men känner ett sammanhang i denna ödslighet. Här i det vilda finns ett lugn jag inte kan få någon annanstans. Skogssjön börjar allt mer bli som en god vän för mig, någon jag längtar efter att umgås med som har förtroende för mig och jag för den. Med den kan jag vara mig själv och bara vara. Någon jag kan vända mig till när fiskelivet går i moll, så därför stannar jag till pumpar upp flytringen vid dess snåriga strand . Eller rättare sagt försöker pumpa upp flytringen, men den pyser ut en hopplös suck som om den kom från en flugfiskare som inte längre tror på att lyckan kan vända i nästa kast.
Det blåser förvisso ganska mycket när jag spanar ut över sjön, men jag ser några vulgator vindsurfa innan de hajlikt slukas av hungriga harrar. Vaken väcker min fiskelust och ger mig hopp. En syn jag längtat till hela semestern, vissa av harrarna är inom kasthåll, men utan flytring försämras möjligheterna till fiskelyckan. Flugasken synas. Där finns en arsenal av vulgatanymfer, flymfer, kläckare, torrisar och spentspinners som bara längtar efter att få ta sig ett första dopp för säsongen. Redan vid tredje kastet försvinner min torrfluga i en harrkäft. Den drillas ganska snabbt och vägs in på över ett kilo i håven, innan den återutsätts försiktigt. Från land lyckas jag fånga flera fiskar i den storleken innan middagen. De stora flugorna tvinnar tafsen och att gå under 0.18 i tafsspets är omöjligt.
Vinden avtar. Luften fylls av dansande vulgatasländor som åker jojolikt upp och ner i luften, precis som om änglarna sitter och pimplar bland molnen, med sköra osynliga tafsar. Snart ska tafsarna brista och sländornas vingar besegras av förlorad kraft. Ytan skola se ut som ett förlorat slagfält, där dagsländornas korslagda vingar vittnar om att deras tid är förbi. Sjön ligger spegelblank under aftonen som aldrig vill växa upp till natt. Månen håller sitt vakande öga fullt öppet och skyn förvandlas till den största harrfenan i purpur som någonsin skådats. När gökens hesa stämma till slut ger upp tar den totala tystnaden vid. Harren frossar vid ytan som om det vore julbord och hugger oavbrutet men försiktigt på mina spent vulgataimitationer hela kvällen och morgonen. Mentalt och fysiskt är jag i nuet, i centrum av världen, ty myggen och knotten uppskattar mitt sällskap. Någon högre eller lägra makt hörsammade min desperata längtan. Jag är bönhörd och nästan troende, jo visst f-n är det så, flugfisket är min religion.
Mats Ädel
2010-07-04
Tack Mats för en riktigt härlig fiskekrönika!
Kommentarer
Skicka en kommentar
Om du vill bidra med en kommentar, var vänlig signera med ditt namn: