Favorit i repris - Mats Ädels drömfisk från vår kust - mors-dagsöring på 7 kilo!

Ingen morsdagspresent
”Jag vill inte ha någon present på morsdag”, sade morsan när vi talades vid per
telefon fredagen den 26 maj. ”Då får du en havsöring i stället” svarade jag och for strax därefter till min favoritplats Sandbankarna i Skutskär för att infira mitt löfte.Havsöringsfiske handlar om att nöta, tjata och ja nästan tråka ut fisken till hugg, innan man själv blir uttråkad. Det gäller därför ha tid på sig om en fiskmiddag är målet.


Sandbankarna första anhalten
Fredagens fiske vid Sandbankarna varade mellan 14.00 till 22.30 och resulterade inte i
någon öring över 30 cm. Det usla fisket till trots är det underbart att vara ute i naturen
när liv och ljud återföds bakom varje litet blad som slår ut i bildspelet som växlar
från svartvit till färg. Fredagens skrala resultat gjorde att jag på söndagen begav mig längre
söderut till Långsand för att promenera längs stränderna beväpnad med både spinn- och flugspö.
Redan vid parkeringen möttes jag av hopp. Två trevliga fiskare från Gävle hade ställt sina
väckarklockor 02.00 för att börja fiska 04.00. Förutom en blodröd soluppgång över Östersjöhorisonten
hade de fångat flera havsöringar. Den största vägde jag in på min fjädervåg till en vikt av 2.8 kg.
Silvrig och fet lovade den mig en härlig fiskedag. Mitt skeddrag störtlandade på ytan kl 12.30.
Strax därefter kom en mycket tjock dimma och begravde halva Sågarboviken och hela Billudden
inför mina ögon. Två timmar senare började dimman lätta något. Jag hade då inte känt ett napp.


Minnen från fornstora dagar påminde mig om att öringar som jag och mina vänner fångat
på platsen så här års varit fullproppade med tobis. Jag hittade ett skeddrag vid namn ”Belone” 25 gram,
format som en tobis, i min dammiga draglåda. Med tanke på det dimmiga vädret valde jag skrikiga
färger i orange, gul och röd. En timmes fiske gav två kilosöringar som jag lät återfå sin frihet.
Några mindre öringvak lockade den mycket lättväckta flugfiskeimpulsen i min minkhjärna.
En halvtimmes försök gav ingenting. Klockan 15.50 greppade jag åter spinnspöet.
Jag kastade ut mitt skeddrag ”Belone” så långt jag kunde mitt ut i djupet.
Jag utövade vevstoppstekniken. Jag vevade snappt höjde spöt, sänkte spöt
och slutade veva i några sekunder. Höjde spöt och vevade snabbt igen.
Det tog inte många kast innan tekniken gav resultat. ”Då får du en havsöring i stället” svarade jag och
for strax därefter till min favoritplats Sandbankarna i Skutskär för att infira mitt löfte.
Havsöringsfiske handlar om att nöta, tjata och ja nästan tråka ut fisken till hugg, innan
man själv blir uttråkad. Det gäller därför ha tid på sig om en fiskmiddag är målet.

Vevstop
Vid ett vevstopp cirka 30 meter från land, tog det stopp. Tvärstopp. Jag kände direkt att mitt
havsöringsrekord skulle ryka om jag lyckades bärga fisken. Lika snabbt kändes att krokningen var lyckad.
Jag tog farväl av omvärlden och alla tidsbegrepp för att helt gå upp i den stundande dragkampen på liv och död mellan öringen och mig.
Tunn lina
Allt hängde på en skör tråd. Nu gällde det att vara försiktig men ändå bestämd och lita på att min fireline på 0.178 mm skulle hålla. Lyckligtvis fanns inte mycket sten runt omkring mig, så jag klättrade ner motklippkanten, där jag skulle kunna dra in fisken på grundare
vatten och därefter kunna lyfta den i ett tailgrepp upp på land.

Öringen gjorde några kortare rusningar och rullade sig upp i vattnet.
Lyckligtvis gjorde den inga luftsprång, utan kände sig nog ganska trygg i det tämligen
djupa vattnet, där den bökade omkring. Jag fick efter cirka en kvart in den på det grunda vattnet.
Det gick dock inte att nå runt stjärtspolen och greppa den där, handen nådde nämligen inte runt
stjärtspolen. Jag fick ta ett konstgrepp och på något sätt lyckades jag få upp den mot klipporna
där havsöringen vilar som en hällristning för evigt i mitt fiskelivsminne. Klockan 16.15 försökte
jag väga den med fjädervågen med maxvikt på 4 kg. Den gick inte bara till botten,
utan den totalhaverade. Mitt tidigare havsöringsrekord på 3 kg var historia.

86 cm kusten silver

Jag mätte fisken till 86 cm och ringde till mina föräldrar och sade att jag hade hållit mitt löfte.
På Mors dag tog jag så i övermått och gav morsan den största öring jag sett och fångat.
Cirka 7 kilo renaste silver fördelat på 86 långa, muskulösa centimetrar.
Det är hon värd för att hon gav mig livet, som jag kommer fortsätta att fiska bort.
Dagen efter sprang jag runt med tindrande ögon och visade bilder på mitt livsverk
för en måttligt intresserad omgivning, precis som om jag blivit förälder för första gången.
Fisken mätte 50 cm i omkrets, men någon exakt vägning gjordes tyvärr inte.
Bilderna får tala för historien....

Mats Ädel.