Krönika | Röda och gula löv – och ett sug som aldrig släpper!


Hösten är här, det kändes idag när man klev utanför dörren och vinden blåste rakt igenom kläderna. Åtminstone kändes det så. Gårdagens riktigt dåliga fisketur till älven skvalpade i bakhuvudet, inte ett napp på 4,5 timmar. När timmarna går och inget händer så blir man lätt frustrerad, byter beten och testar att fiska från olika vinklar för att om möjligt få någon att nappa men utan resultat.



I dag har det tydligen kommit upp ett antal fina firrar ur älven, bl.a. en stabil öring på 6,3 fiskade Micke Malm upp idag! Kul att se att det finns lite fisk i älven i alla fall, och när det gått trögt en tid så behöver man få se att åtminstone andra lyckas. Det ger hopp när självförtroendet sviktar. Så nu har jag sett till att få en stund vid älven nu på tisdag eftermiddag. Farmor och farfar tar Nisse så jag kan fara ner till älven en stund.



Visst är det sjukt att man kan bli så ”besatt” av en hobby som sportfiske. I går när jag for från älven med stukat självförtroende när det gällde fisket och två kameror som det kommit fukt i så tänkte man att nu räcker det. Jag tar paus, väntar någon eller några veckor innan jag provar igen.



Men så idag kände jag det där välbekanta suget igen, suget efter att få fiska havsöring. Gårdagen var glömd, nu såg jag bara möjligheter igen, och när farsgubben sa att de kunde ta Nisse på tisdag så var det klart! Finns inget ”Rehab” för detta begär, att fiska är enda botemedlet!

Ses på tisdag/ Tony

Kommentarer