 |
| Foto: Tobbe Lindqvist |
Vaknade av att solen sken in igenom persiennerna. Mitt i flyttstöket och tanken
på perfekt lax väder slog mig för fjärde dagen i rad.Så fick jag lov av frun att åka
till älven.
For till körsbärsudden och solen stekte
så jag gick ner för trappen med bar överkropp. Helt skakig i kroppen, ingen aning
om varför. Väl nere så stod Tobbe och Kribba och fiskade för fullt. Jag ställde mina
grejer på bordet vid vindskyddet. Så började jag sätta ihop fiskeutrustningen.
Sedan satt vi 3 och pratade om lite allt möjligt. Kribba och Tobbe satt kvar
medan jag gick för att möta både små och stora förväntningar på fisket.
Jag nötte på kasst efter kasst, efter ca 5-10 minuter small det till ordentligt
i grejerna och ruset for genom kroppen och hjärtat upp i halsgropen,
"Yes nu satt den!" Skrek jag.
Tobbe och Kribba reste sig. Och det där lax ruset som man längtar efter for
genom hela kroppen. Fisket stångade sten hårt efter strömkanten innan den
bar iväg ordentligt. Och linan bara skrek i rullen, tankarna for ivrigt
" kommer den släppa, kommer taffsen gå av, sitter den rätt".
Jag började springa efter fisken och tog den hårt in mot kanten, sänket
syntes äntligen över ytan och hjärtat slog virvlar när man kunde skymta
den blanka fina laxen under ytan. För att sedan rusa rakt ut i mitten igen.
Jag pressade in fisken stenhårt i håven. Väl där och fisken var i nätet så
kände jag glädjeruset genom hela kroppen, det var som en dröm som
gick i uppfyllelse.
Jag kände lättnaden att nu var det äntligen klart, helt skakig i kroppen.
Men nu hade jag äntligen fisken där i håven och tippat på 12-13 kilo.
Sedan kom dom från kontoret för fotosession. Telefonen ringde för fulla
muggar. Kan inte beskriva känslan med ord hur glad jag var för att andra
året i rad har fått ta första maj laxen. Packade ihop grejerna för att sedan
fara till kontoret för att väga fisken. Väl framme vid kontoret blev glädjen
ännu större då vikten visade hela 15 kilo.
Dagen fulländad. /// Simon Hansén
på perfekt lax väder slog mig för fjärde dagen i rad.Så fick jag lov av frun att åka
till älven.
For till körsbärsudden och solen stekte
så jag gick ner för trappen med bar överkropp. Helt skakig i kroppen, ingen aning
om varför. Väl nere så stod Tobbe och Kribba och fiskade för fullt. Jag ställde mina
grejer på bordet vid vindskyddet. Så började jag sätta ihop fiskeutrustningen.
Sedan satt vi 3 och pratade om lite allt möjligt. Kribba och Tobbe satt kvar
medan jag gick för att möta både små och stora förväntningar på fisket.
Jag nötte på kasst efter kasst, efter ca 5-10 minuter small det till ordentligt
i grejerna och ruset for genom kroppen och hjärtat upp i halsgropen,
"Yes nu satt den!" Skrek jag.
Tobbe och Kribba reste sig. Och det där lax ruset som man längtar efter for
genom hela kroppen. Fisket stångade sten hårt efter strömkanten innan den
bar iväg ordentligt. Och linan bara skrek i rullen, tankarna for ivrigt
" kommer den släppa, kommer taffsen gå av, sitter den rätt".
Jag började springa efter fisken och tog den hårt in mot kanten, sänket
syntes äntligen över ytan och hjärtat slog virvlar när man kunde skymta
den blanka fina laxen under ytan. För att sedan rusa rakt ut i mitten igen.
Jag pressade in fisken stenhårt i håven. Väl där och fisken var i nätet så
kände jag glädjeruset genom hela kroppen, det var som en dröm som
gick i uppfyllelse.
Jag kände lättnaden att nu var det äntligen klart, helt skakig i kroppen.
Men nu hade jag äntligen fisken där i håven och tippat på 12-13 kilo.
Sedan kom dom från kontoret för fotosession. Telefonen ringde för fulla
muggar. Kan inte beskriva känslan med ord hur glad jag var för att andra
året i rad har fått ta första maj laxen. Packade ihop grejerna för att sedan
fara till kontoret för att väga fisken. Väl framme vid kontoret blev glädjen
ännu större då vikten visade hela 15 kilo.
Dagen fulländad. /// Simon Hansén
Kommentarer
Skicka en kommentar
Om du vill bidra med en kommentar, var vänlig signera med ditt namn: