• De som är vilda laxar märks med en ”tagg” och transporteras ut till älvens utlopp. Men om dom kommer upp en gång till.
- Synnerligen naturligt för en havsvandrande lax. Men då väntar en obehaglig
överraskning, den vilda laxen, för övrigt rödlistad AVLIVAS! - Detta att SLU:s Institution för akvatiska resurser, som fiskeriförsöksstationen
ligger under bedriver i mina ögon ytterst tveksam hantering av de sista resterna
av den rödlistade vilda laxen. Kan detta vara rätt frågar, jag mig?
Lyft den vilda laxen över dammen och låt den vandra vidare upp mot
Båtforsområdet. Det första kraftverket laxen kommer till, Lanforsen har en
fungerade laxtrappa UPPSTRÖMS. Efter det kommer Båtforsområdet. All info.
man kan få fram visar att det är DÄR merparten av all naturlig reproduktion av
lax tidigare ägt rum. Ge den vilda laxen från Dalälven chans att reproducera sig
på naturligt sätt. Är faktiskt enligt vattendirektivet också.
Är detta ett orimligt krav? Varför skall vi vänta?
Sedan måste SLU bättre anpassa hanteringen av fisket vid minan. Vet man att
det finns risker att fisken skadas vid hanteringen, får man bygga om, förbättra
den. Att sedan påstå att fisk inte får transporteras uppför vattensystemen p.g.a
smittorisk. Detta arg. håller EJ.
Förekommer redan idag att fisk transporteras uppför vattensystemen. NU är det
verkligen dags att tänka NYTT. Varför detta ej kan utföras i Dalälven ser jag som
ett synnerligen märkligt beslut.
Jag uppmanar fiskeriförsöksstationen i Dalälven att verkligen seriöst NU starta
att ta till vara på den vilda laxen i Dalälven. Då genom att låta den reproducera
sig på laxars vis, till börja med i Båtforsområdet.
Älvräddarna Uppland / Göran Johansson 120722
Bra synpunkter.Går det inte att starta en namninsamling och på så sätt skapa lite mer påtryckningar på dom som beslutar i frågan.En annan fundering!! Vart tar den avlivade laxen vägen??? Måste bli ganska många ton LAX ett sånt här år!!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaHörde från en kille vid älven tidigare i sommar, som hade en kompis som jobbat odligen för några år sedan, att det då "slogs ihjäl" och dumpades ca 1,2 ton lax/öring på soptippen. Hur fa... kan man göra så med fisk som bara försöker ta sig upp till sina lekplaster. Är det inte bättre att vi fiskare får fiska på dem flera ggr, och om fisken börjar bli lekfärgad, så kan man ju alltid släppa tillbaka dem. Ja nu måste det ske...dvs starta en namninsamlig och ut med denna info i alla tillgängliga medier.
Ps. Denna "dumpning" hade tydligen nåt att göra med att man inte ville "förstöra" någon form av statistik...va faa...vad då för jäv... statistik...vansinnigt!!!...slår man ihjäl och kastar 1,2 ton lax/öring pga detta. Och hur många ton har man "slagit ihjäl" och kastat på "tippen" de senaste åren och i år??!! Och vad gäller ordet "statistik" så gäller följande, och in nämnd ordning: Lögn, förbannad lögn och statistik....
Tack för ordet. Peter (Etuna)..fa..vad förbann..jag är....!!!!
Enkel matte.
SvaraRaderaGör en uppskattning av att snittvikten på laxen är 11 kg och att mer lax en öring vandrar upp. 60% av fisken ( i detta matematiska räkneexempel vilken motsvarar 1200 * 0.60 = 720; 720 / 11 = 65 st laxar.
Av öring så är snittvikten ”Kalkylerad till 5 kg Eftersom det blev 1200 – 720 = 480 kg kvar å detta var då öring motsvarar det ett antal av 480/5 = 96 st öringar. Om 10% av dessa laxar och öringar är / var sas vilda så visar det sig att i runda slängar 7 laxar och 10 öringar vilka bedöms som vilda ”bonkas”. Dom andra fiskarna är fenklippta, skadade, felväxta eller annat.
(Om det finns någon som har en annan kalkyl så redovisa den gärna)
SÅ då hur fel är detta förfarande kan man tycka?
Jag pesonligen tycker att det är ett stort fel eftersom det vi jobbar med är en rödlistad art, fram för allt laxen. Att då hantera detta material på ett dylikt sätt är verkligen upprörande. Och sen ”som lök på laxen” kan det vara risk att samma förfarande utförs på om inte alla så många av anläggningar liknande de i Älvkarleby.
Jag efterlyser att Fiskeriförsöksstationen redovisar statistiken på hur mycket som ”bonkas”.
Göran Johansson / Älvräddarna Uppland