Krönika | Julefrid!

21 december, julstressen är i antågande och jag märkte det särskilt väl under mitt besök till Valbo köpcentrum idag.  Vid den här tiden på året så känns det som världen håller på att gå under ( och så var det ju enligt Mayaindianerna) bara att få en parkering var i det närmaste omöjligt. Och när jag helt plötsligt ser en medelålders kvinna som är på väg att backa ut från parkeringen i sin ”enormt ”stora  VW Polo, bra tänker jag och kör förbi och parkerar temporärt en bit ifrån henne då jag tänkte att där blir det bra att backa in när hon åkt. Men, inte då, damen ifråga sitter kvar och tror att jag ska fara vidare så hon lätt kan ta sig ut från parkeringen med sin S –T- O -R -A bil utan att använda utrustningen som hennes bil är utrustad med. Nämligen den där runda som man styr med. Men nej tänker jag, jag väntar ut henne och ett par tre minuter senare så krånglar hon sig ut i alla fall. Hon svor säkert åt mig. Men jag klarade i alla fall av att backa in V70:n utan några problem. Klev efter all dramatik ur bilen och gick med raska steg mot entrén på norrsidan för att snabbt utföra mitt postärende!

Snabbt?

Men Tony, undrar hur tänkte du då? Undrar ni säkert?  Ja jag vet inte själv faktiskt!  Väl inne på köpis så ser jag en en hord av slitna människor som hänger över sina proppfulla kundvagnar, männen i sällskapet med ett rätt stelt och ansträngt ansiktsuttryck, munnarna är i hoppressade hårt, och svettdroppar på deras pannor skvallrar om att detta är något man inte borde utsätta sig för.
Kvinnorna ser betydligt lugnare ut, de ropar ofta och ibland nästan i falsett till sina män – Kommer du nu Börje, vi ska ju in på Ikea också, och julspriten ska inhandlas, de har billig julskinka på………..Ser de flackande blickarna som synar mig när jag med raska steg skyndar mig fram till postkontorets nummerlappar, nr 24 står det.  På den digitala tavlan som knappt är synlig bland alla anslag och kartonger står siffran 3.
Okey tänker jag, jag fortsätter längre in i denna myrstack av stressade människor
och letar efter en sån där automat som man kan köpa presentkort i .

Presentskortsautomaten - prövningarnas tid är ännu inte förbi!

I mitt huvud tänker jag att det är då tur att lilla Nisse inte är med mig! Min son alltså.
Får plötsligt syn på en presentkortsautomat med bara sisådär 5 stycken före mig!
Härligt! När det väl blir min tur så har kön bakom blivit rejält mycket längre,
och känner en liten svettdroppe ge sig till känna uppe i nacken.
Får i alla fram mitt Visakort, sticker in det och, maskinen säger –Ta ut kortet!
Okey jag gör så och sticker in det på nytt! Väntar och jag känner hur mannen
bakom börjar sucka lite, bara lite lätt men ändå.  Jag tar ur kortet på nytt och
tar upp mitt kreditkort isvilket alltid fungerar! Men när jag ska till att slå koden
så minns jag inte en enda siffra! Den första svettdroppen har nu blivit till flera
stycken, detta kan nästan vara ungefär som när man fiskar lax på gubbhyllan i
Älvkarleby under laxsäsong, och man råkar ut för något enklare trassel och folk
börjar sucka och stöna! – Ska du vara med – ni som provat vet vad jag menar.


Synkronsierad

Men här i kön suckar och ropar ingen ännu, trots att kön bakom mig nu är minst
15 stycken och fler ansluter. Mobilen tänker jag, i mobilen har jag koden och jag
börjar febrilt leta i alla fickor som finns i min moderiktiga jacka innan jag hittar
den där jag oftast stoppar den. Startar upp den, i kontaktlistan ska den vara och
jag klickar in där. Då ser jag till min stora fasa att jag lyckats synka kontakterna i
mobilen med Fackboks vänlista(ca. 1000 stycken)Nej fan, inte min dag hinner jag
tänka när jag plötsligt hör ett nummer eka långt inne i huvudet. Det får bära eller
brista tänker jag, kön ringlar nu lång bakom mig när jag knappar in koden, och
tamejtusan det är rätt kod!


Vip-gäst
Automaten spottar presentkortet och jag tar det och går med lätta steg därifrån.
Kommer fram till postutlämningen igen och tänker att nu har nog mitt nummer
gått för länge sedan men det står 23 på displayen och jag har 24! Jag släntrar förbi
den långa kön som ser ut som en krogkö på det glada -80-talet och känner mig för
en kort stund lite viktig när jag räcker fram nummerlappen och blir expedierad!

Äntligen klar med dagens ärenden, fort gick det inte men nu är det klart!
T-shirten är våt av svett på ryggen, åker direkt hem och byter! Skönt, tänker jag
nu slipper vi fara dit något mer före jul. Jag går ut och vittjar postlådan, en del
reklam, räkningar och på botten två avier! Hämtas på Valbo köpcentrums
postutlämning! SUCK!