-"Alla bilder snurrar runt i skallen som kalsonger i en torktumlare och
ger en slags berusning som får mig att gå upp i högre varv än vad torktumlaren förmår att snurra. Från kvällen hos Jonas minns jag ett mycket trevligt sällskap och en mugg kaffe sedan var det kört". |
Stora fiskar - och vackra bilder! Jonas visar sin osannolika gäddfight där han med hjälp den stackars ynglingen Calles darrande händer lyckades bärga en gädda på närmare 12 17-årige Calle fick någon vecka senare sin första lax någonsin. Den vägde en bit över Paret Evelina och Tommy har haft varsin kanonsäsong, där Evelina utklassade alla herrar i sällskapet och visade bilden på årets största lax i Älvkarleby, lite drygt 21 kg tror jag besten vägde. Inte nog med det innan säsongen var över hade hon fångat en blank havsöring på 7 kg och en gädda på omkring 10 kg. Den alltid lika trevliga Matte visade bilder från Ammarnäs och berättade om hur han fiskade på en vakande röding fem timmar i sträck utan uppehåll efter vansinnesvadning. Bilder och filmsekvenser av drömfiskar till trots, det är de riktigt proffsiga naturfotograferna Anders och Fredriks poetiskt vackra bilder från fjällvärlden som tränger sig djupast in i mitt bräckliga flugfiskehjärta och triggar igång den fiskekåthet som håller mig vaken om natten.
Jonas Asplund tog initiativet att samla fiskevänner för att
ha bildvisning som en slags summering av fiskeåret 2012 som går både i elfte
timmen och månaden. Min egen säsong blev intensiv och nästan varje semesterdag
har nyttjas till fiske. Efter 40 har jag som statligt anställd förmånen att ha
rikligt med semester och en semesterdag utan fiske är slösad semesterdag.
Ingen lax ännu -vilket kanske är tur? Tre resor till Norge och därutöver nästan precis en månad i tält gav varken någon lax, eller någon större röding trots tappra försök. Efter en junivecka som laxdebutant i Gaula intalade jag mig för mig själv att laxfiske inte är något för mig och hade tänkt mig en helt fiskefri juli månad, efter att där emellan luffat runt på flytringsturné i Lappland två veckor runt midsommar. Juli hann knappt börja innan jag åter stod på andra sidan av både förnuft och vett, utvadad i Orkla, efter en galen weekend färd med mina kunniga laxfiskepolare Magnus och Peder. Vi åkte på fredag eftermiddag. Fiskade 15 timmar på lördagen och fem timmar på söndagen innan vi kom hem tomhänta kl 03.00 på måndag morgon. Några dagar senare fick jag ett glädjande besked att Magnus fångat en blank lax på över tio kilo på flugspö i Älvkarleby och jag avundas honom icke, för den dag jag får min första lax på fluestång är det helt kört för mig. Fullständigt kört. 
Säsongen började dock både tidigt, ovanligt och ovanligt
bra. Efter några
halvdana försök att bemästra mitt nyinköpta första två handsspö kastandes utan fluga ställde jag klockan tidigt en aprilmorgon för att bege mig till Gavleån. På tafsen knöt jag på en av de fulaste tubflugorna jag bundit under vintern och lade ut tre kast innan det var en fisk på som dock lossnade. Med anledning av hugget fick tubflugan sitta kvar på tafsen och en halvtimme senare fick jag ta bort oskuldsplasten på spöhandtaget på flugspöt efter att ha landat och återutsatt en pigg havsöring på Hemmaån gav mersmakFisken gav mersmak och eftersom jag endast har fiske både före och efter jobbet med havsöringskontakt nästan varje gång. När Brynäs spelade den sista matchen mot Skellefteå förstod jag att ingen annan skulle fiska i ån. Boulongerskogen var verkligen öde när jag brottades mot en tung men ovanligt lugn havsöring. Eftersom jag anade att allt skulle gå åt helvete, drabbades jag inte av en förlamande drillningsångest när öringen bökade omkring på den djupaste poolen. Den pressades försiktigt uppströms och upp på land, där den mättes till öring jag fått på fluga. Den fick ligga i blöt i grundvattnet vid stranden i väntan på att någon skulle komma förbi för att ta ett kort på mig och den. Det dröjde en tid, men till sist förevigades jag och öringen i ett foto taget av en främmande förbipasserande german, innan vi skildes åt. Germanen gick vidare, jag visslade mig hela vägen hemåt, bland glädjetutande bilar efter att öringen återutsatts och Brynäs vunnit sm-guldet.  Under hösten blev det en hel del fisketurer till klubbvattnen med några av de många trevliga medlemmarna i Golden Fly. Glädjande nog har fisken fått allt bättre kvalitet efter att allt fler återutsätter den fisk de inte behöver. Höjdpunkten på höstsäsongen blev klubbresan upp till Byströmmen i Åmot precis innan den stängde för säsongen. Dit kommer jag återvända när sträckan öppnar i vår. Lappland släpper aldrig taget om mig
Tvåhandsdängandet har sin charm, men jag kommer aldrig släppa
taget om
enhandsspöt som alltid leder mig tillbaka till mina flugfiskerötter i Lappland. Under vintertid behöver jag bara titta, dofta och känna på spöt så är jag mentalt där sittandes i min favoritfåtölj, flytringen, under midnattssolen. Midsommaren 2011 bjöd på några oförglömt bra fiskedygn efter såväl öring, röding och harr på grund av jag kom rätt till vulgatakläckningarna. 2012 var det därför inte svårt att i midsommartid locka med mig den enormt duktige fotografen och flugfiskaren Fredrik upp till trakterna där jag en gång började flugfiska. Rödingsjön vars yta ifjol var täckt av vulgatasländor hade på sin höjd några fjädermygg och skalbaggar på ytan medan storrödingen parkerade lugnt på djupen av den stora sjön. Ett minst sagt rikligt antal fiskare från när och fjärran väntade, fiskade och väntade, väntade och väntade på att vulgatakläckningarna skulle komma igång. Grov harr och fina öringarEnligt mina fiskevänner i Lappland var kläckningarna mellan 14 dagar och 30 dagar försenade på grund av den långa vintern i norr. Vi var ute tio dagar innan vi till slut fick vara med om en vulgatakläckning på vägen tillbaka till stugan. Den kläckningen gav några riktigt grova harrar där 
de tre största harrarna som alla vägde över 1.5 kg konstigt
nog högg på en wolly bugger. Den minsta av de tre harrarna gick inte att få liv
i efter drillningen och den var
var grövre och längre och mättes snabbt till
Fem kilo vägde den största öringen jag såg fångas under en
lång börtingluff genom Lappland i augusti. Lika mycket tappade jag i vikt av
att bo i tält i tre veckor i sträck och mer eller mindre gå på
havregryns/pilsnerkorvsdiet som
sköljdes ner med halvannan liter kokkaffe varje dag. Mina kompisar Fredrik och Lars var med under två veckor då vi var lite överallt i Lappland. Under en vecka var Lars sambo Anna-Karin med och hon visade åter att hon har stor talang för flugfiske genom att fånga flera öringar i den svårfiskade Vindelån. Lars nya experimentfluga Ah-sorchen gjorde storsuccé i Ransarån. Redan efter de första fiskenätterna hade han fångat flera öringar som räddar en fiskesemester på den. Fredrik hittade verkligen ett drömvatten för sightfiske efter grov harr väl gömt i skogslandet. Under de sista fiskedagarna av börtingluffen lyckades jag äntligen fånga en fet insjööring i yppersta kondition som vägde en bit över tre kilo på en ah-tub. Precis när jag trodde mig att knäckt börtingkoden och listat ut den skygga, nästintill paranoida öringens gåtfulla beteende ställdes alla teser upp och ned. Ett dygn senare fångade den luttrade börtingjägaren Ingemar en börting på fem kilo precis efter att jag tagit mitt lunchdopp under en strålande sol strax uppströms där den väldiga öringen högg. Den högg på en lite tub på 15 mm och Ingemar fiskade med ett klass -6 spö.
- "Trots alla fiskeutflykter är det något från säsongen som
saknas och det är varken
lax eller storrödingen utan ett härligt, ödsligt, minst veckolångt fjällfiske som av någon oförlåtlig anledning inte blev av under 2012. Det är därför Anders och Fredriks vackra bilder gör så ont. Klockan tickar i vargtimmen och längtan till nästa säsong ylar i själen."
Mats Ädel- 121204
|
Kommentarer
Skicka en kommentar
Om du vill bidra med en kommentar, var vänlig signera med ditt namn: