Krönika | Snart är vi där...

Tar två steg ner i vattnet,  fisken gör yterliggare en rusning och spöt böjer  sig i en oroväckande båge! Linan rasar av min gamla Ambassaduer i en fart som får mig att tveka, kommer detta att gå vägen. Men fisken tappar fart, och jag vrider åt bromsen lite mer. Kontakt igen och jag kan återigen börja pumpa in den starka fisken, och vinner meter efter meter. Snubblar till över några stenar där jag mentalt börjat planerna för landningen, spöt bugar kraftigt återigen men nu har krafterna ebbat ut något, jag ser en silverblank fisk visa mig sin sida och skymtar även den karaktäristiska prickningen och inser att detta är en riktigt fin öring! Fisken kommer nu närmare mig, håv finns inte och jag är helt ensam tillsammans med bjässen därute.

Men den väldiga öringen är besegrad, drar den försiktigt in mot mig, och den ligger på sidan flämtande bredvid min högra stövel i vattnet. Jag lägger ner spöt, och lyfter sakta upp den vackra fisken. Inte en fenskada, och gnistrande blank vilar den ut i min famn, fjällen släpper från dess fullmatade kropp. Jag tar ett par steg ut i vattnet och ger fisken lite ”konstgjord” andning , genom att föra den fram och tillbaks i vattnet. Kompisen dyker upp vid älvkanten,  får ett snabbt - Grattis innan kompisen får fram kameran och förevigar mig i det  skymningsljus som nu börjat färga vattnet i en bärnstensliknande färg!  Jag känner hur den stora öringen börjar få krafterna åter, jag låter den simma tillbaks och reser mig sakta, lyfter på kepsen och tackar för en god fight!  Kliver upp ur vattnet och sätter mig på strandbrinken, solen är på väg ner över trädtopparna, en känsla av totalt lugn sprider sig. Tar fram termosen och häller upp en kopp svart, skålar tyst med mig själv.

Snart är säsongen igång…..