Gavleån | Stora predatorer!

Har fiskat väldigt mycket senaste veckan med gott resultat.
Det känns somjag har vänt det katastrofala fiskeåret till början på en succé.
Året inleddes med blankpass på blankpass, brända fiskar, nybörjarmisstag
och det började verkligen kännas tråkigt med fiske. 
Efter en trevande sommar så har höstfisket inletts på bästa sätt.
Vi har varit ute på gös och abborrjakt jag och Mårten i början på veckan-
där har Mårten briljerat och tagit störst och flest. 

Flera olika platser har besökts och några fina klunsar har kommit upp.

Kvällarna förlades till stadsfisket efter åns fina gösar. Enligt rapporter
har folk haft bättre fiske än oss men några godkända fiskar har vi lyckats
peta upp. De flesta har stått i anslutning till ganska strömt vatten, antingen-
 i bakvatten eller precis i strömkanten. Vi fiskade bra på Lunker citys Shaker Shad.

Häromdagen var tanken att vi skulle ut på havet och peta upp några gäddor-
då det var väldigt gott om dom när vi jiggade borre. Tyvärr blåste det lite-
för mycket, och vi är lite bekväma av oss så vi rörde oss ut på ån igen. 

Först ut att briljera var Mårten, han knep några snabba fiskar i beskedlig
storlek ganska snabbt på en jigg gjuten av Adam Eng. Min söder curly som
fiskade så bra senast fungerade inte alls, det verkade som att det var shad
som gällde. Efter massor av betesbyten och underläge med 4-1 drog jag på
en vanlig relax 9' i rödglitter. Direkt small det på en 95cm fisk.

95 centimeter

Efter detta började jag fiska mer avslappnat, vi driftade över ett djupt parti-
och spinnfiskade pelagiskt, vilket brukar kräva lite pannben. Men har man
tålamodet att nöta så brukar det leverera. Området där vi fiskade vet jag
om att det har tagits en 10+ tidigare under året så det var ständig spänning
och fokusen var på topp.  Min relaxjigg fortsatte att leverera och jag fiskade
mig ikapp till 4-4, samt brände en fisk vid båten.
Nu var det Mårtens tur att börja övertänka. 

När vi drev in över lite grundare vatten så står jag och drömmer, precis på
branten får jag ett ordentligt hugg och i mothugget möts jag av lite tyngd.
Denna fisk börjar gå neråt och huvudskakningarna uteblir vilket är ett tydligt
kännetecken för lite bättre storlek. Jiggen sitter perfekt i mungipan på den
stora braxskallen.

5.5 kilogram

Vi nöter oss in en bit på grundområdet men där verkade det inte stå någon-
fisk och klockan började bli mycket, så vi började bonnatrolla oss uppåt,
det tog inte lång tid innan det small på jiggen igen, men den fisken klev av
innan vi såg den. Tyvärr kändes den lite bättre. Strax efter detta så kommer
ett strömparti på någon kilometer, lagom till dess så bestämmer sig elmotorn
för att lägga av. Detta är inget problem om man äger åror, tyvärr har mina
gått av så vi får använda de avbrutna bitarna och paddla upp. Det tar sin lilla tid-
behöver jag ens tillägga att det är motvind?

Efter lite övertalan från min sida bestämmer vi oss för att göra en sista ankring
på ett ställe som gett bra höstfiske tidigare år. Mårten bränner ganska snabbt
ett hugg, och bara 5 minuter senare kom hugget vi har väntat på ett bra tag. 

Pang säger det i grejerna några meter från båten och jag möts av tuuuunga-
gung i spöet!

Fisken gör inget dramatiskt utan den är bara riktigt tung, en skalle bryter ytan
i mörkret och jag är helt hundra på att det ska vara en tia. Mårten landar den
riktigt snyggt men tyvärr matchar inte resterande delen av kroppen huvudet.
Den mäts till 110 centimeter och vägs till 8 kilo blankt. 

En riktigt gammal dam som har sett sina bästa år var det, blind på ena ögat-
med halv stjärtfena. I vilket fall som helst en mäktig fisk som var viktig för självförtroendet!

Idag är jag ledig från fisket, men hela helgen kommer vigas åt de gröna. 

Förhoppningsvis har vi lika roligt fiske då. 

/ Leo Kangas