Gavleån | Vertikalfiske efter lake!

Vid ett bottenmete efter tidigare denna höst, upplevde vi en ohyggligt dålig
krokningsförmåga trots små strimlor av strömming och relativt små krokar.
Vi lyckades bara landa en lake på uppskattningsvis 20 klockrena hugg.
Detta hade vi inte upplevt vid tidigare meten. Då vi istället diskuterade
lakpimpel och hur mycket lättare det borde vara att kroka vid direktkontakt,
föddes idén. Varför inte båtpimpla, eller vertikala som det så fint heter.


Sagt och gjort möttes vi upp helgen efter i det gormande vädret (hehe).
Stolarna fälldes upp och kaffet var varmt, vi ankrade upp i samma bakvatten
vi hade missat så mycket lake vid förra passet. Ner med grejerna på botten,
dunka lite och sedan hålla stilla. Hur svårt kunde det vara?


En timme gick, utan ett pet och tvivlen kom. Helt plötsligt börjar Mårtens
topp att guppa litegrann, han väntade några sekunder och frågade
mig: Ska jag ta den? Hur gör jag? 


- De e ba nita!

Sagt och gjort, och fast fisk! Aldrig har väl en så liten lake utgjort så
mycket lycka!!






Efter detta hamnade vi i en huggrusch, eller ja, Mårten gjorde! Han landade
och återutsatte 4 lakar medan jag mest satt och tjurade. 

Skillnaden var tydlig, Mårten fiskade med två skramlande blänken och sedan
ca 20 cm till kroken med en sillstrimla på. Jag hade valt ett jigghuvud som
jag rätt upp och ner satte strömmingen på, vilket jag hade läst skulle vara
bra i GD någon gång.
Bytte till något liknande ihopkok jag med och visst högg det!
Men jag lyckades bränna två klockrena hugg innan Mårten tog sin sista för kvällen. 
Bra metod om man tröttnar på höstens bottenmete.

/ Leo Kangas

Kommentarer