Erik Frodig | Fiskeåret 2016 är snart till ända - del 2

Jag tar alltid en tur ut på Östersjön och Understen för att jaga vandringslaxen. Det finns inte mycket som klår känslan av att få landa sin egen midsommar lax. Detta brukar ske i början av juni. Då kan man slappna av vid älven och slipper den jobbiga laxfebern eftersom man redan fått en lax.

I år har Älvkarlebys laxfiske varit bedrövligt på grund av vattenbristen. Trots allt känns årskortet värt att ha när man kan komma till älven bara för några timmar och lite sinnesro.

Mitt i sommaren är det svårfiskat när man inte har egen båt. Jag brukar vada runt i Gysingeforsarna och ibland så nappar det en trevlig prickig fisk eller en med stor ryggfena. Ibland är det en id som luras och låtsar att den är en öring och far som en galning bland stenarna. Jag älskar att gå i forsarna och känna närkontakten med vattnet. Ljudet ger frid i sinnet. Ibland slår man sig en del när en sten flyttar sig eller en grästuva döljer en hal fläck lera men det är värt det.

              

En brasa i det vilda och natur nära är livet. Kan man sen få in en tidig höstresa till svenska fjällen och fånga lite riktig vild öring. Då leker livet.

Det är lätt att bara tänka på sig själv när man är fiskare men ibland så måste den nya generationen invigas i fiskets hemligheter och njutningar. Då gäller det att det blir fisk. En böjd spik så alla kan vara med, en brödbit och spigg, sen är det fixat för timmar framåt.

Senhösten är en högtid då det drar ihop sig mot mörka nätter, månsken och roddturer ut i natten.

Kräftfisket är spännande och kombinerat med grabbnatt med surströmming, cigarrer, öl och annat som hör till så är det en upplevelse och en kär tradition.

Oktober månad det här året var lite seg. Vi hade inte någon bra planering, det var för varmt för de flesta fiskarna och då återstod en tur till Bergeforsen och lax i älven. Fisken var lekfärgad så det var väl ingen supermatfisk direkt men kraften finns kvar även på senhösten och de stora fiskarna kan ge sköna fighter.

Hemmaälven som Älvkarleby blivit började leverera den också men främst småfisk. Det är fantastiskt vackra fiskar, de blanka havsöringarna men trots några turer så har ingen av de där större velat bita över mina beten. Jag fiskar gärna spinnfluga på laxen men inte på havsöringen. Där vill jag känna hugget i hela spöt och upp genom armen.

Ett ställe återvänder jag till ett par gånger om året. Det är helvetessjön eller Hubo Långsjön som den också kallas. Alla jag ser, hör eller läser om drar upp grymma bagar ur sjön utom jag. Mitt track record på fyra gånger är en mört! EN mört! Nu närmar sig årets slut. Isen börjar lägga sig norrut. De första rapporterna om ismetepass och pimpelsessioner börjar visa sig i mitt Facebookflöde. Vänner blockas fram till att isen går att gå på här nere så jag slipper se fångsterna. Snart så är jag här igen…
På återseende Erik!