Gavleån | Havsöring i Gavleån vår 2017

Det var torsdagen den sjätte april, klockan visade kvart över fem,
jag var på väg hem från en lång arbetsdag full av stress. Det var ljummet
i luften och skyarna var mörka av regntunga moln. Tankarna snurrade
och jag kom helt enkelt inte ur mitt arbetsmode. 

Kanske skulle man fiska tänkte jag, sekunden senare så öppnar himlen upp
sig och det vräker ner.  Jag tog skydd i en busskur och tänkte för mig själv,
det blir nog inget fiske idag.

Bussen kom, jag klev på och satt mig, höll ett vakande öga på vädret,
när jag nästan anlänt hemma så var det lätt duggregn som kom.

Skitsamma tänkte jag, jag kör.

Plockade ihop grejerna där hemma, dagen till ära så skulle jag se huruvida
mitt vision abbo gick att para ihop med min vanliga rulle/lina setup som
jag har till mitt Sage method, då en vän har ett likadant spö och var nyfiken
på min setup.  Väl nere vid ån så möts jag av vad jag kan tycka vara trevlig vattenföring,

med handen på hjärtat så har jag inte koll på hur många kubik det går, jag har en känsla.

Jag hinner inte mer än lägga ut min fluga mot motsatt sida låta den svinga innan
jag känner ett välbekant drag i spöt, jag gör mothugg, fisken blir genast uppmärksammad
på att ngt inte står rätt till och bestämmer sig snabbt för att bli luftburen,
inte en, inte två, utan tre ggr. Efter en snabb fight så kan jag lätt landa fisken
som efter några snabba bilder får gå tillbaka. Ett leende sätter sig på mina
läppar jag sätter mig ned spanar ut över ån och känner mig nöjd för denna gång. 

 

Söndagen den nionde april, klockan ringer 06:10 knappa halvtimmen senare
så är jag nere vid ån. Även denna morgon så har jag en bra känsla när jag
ser vattenföringen. Jag ser en bekant person som står utvadad i ån, frågar
om han känt ngt ( ser då att det är Mats Ädel ) inga dragningar fick jag
höra men han berätta att han fått väskan sin stulen vid ån.

Enormt tråkigt att höra och beklagligt att man inte får ha sina grejer ifred.
Vi pratar lite som kortast och Mats bestämmer sig för att vandra nedåt o
prova lite till innan han skall hemåt, göra polisanmälan och skriva inlägg på bloggen.
Jag tackar för pratstunden och önskar skitfiske.

Jag sätter mig på bänken på bryggan och tar fram mitt underbara Sage
method 690-4, jag sätter omsorgsfullt ihop det. Lyfter upp det i linje med
min blick och ser till så att samtliga delar sitter rakt ! Jag tar fram min
waterworks Lamson ula force sl 3x som är laddad med gsp backing.
30 lb lazarline från Opst samt en commandohead från nämnda märke
i 250 grain klassen och till detta har jag tippar från Opst även dom
som e 10' långa med en 5' spets i 0,28

Jag fiskar av den övre biten av sträckan så gott jag kan utan vadare,
fortsätter nedåt, kastar av mer, tar in allt och byter fluga till ngt som e
snäppet större en 7 cm.

Det är ngt väldigt lugnande med just stilen som sådan att kasta skagit/skandi.
Rollar ut flugan o sträcker ut nedströms. Ett snap-t så man placerar tafsen
ankrad i vattnet uppströms där man står, man vrider runt och laddar på spöt
 och iväg skjuter det. 

Jag ser en fisk som visar sig nedströms, men den gör inget mer väsen av
sig efter det, jag stannar upp 5 minuter, tänker över ljus och temp i vattnet,
kommer ändock fram till att mitt flugval är rätt. Min goda vän David sluter
upp, vi pratar lite lätt. Jag drar ut lite skjutlina till. Ankrar upp, laddar på spöt
och trycker iväg flugan till andra sidan precis i strömkanten. Jag låter flugan
svinga fritt och känner att flugan har precis rätt fart, när flugan når en punkt
i ån där jag vet att det grundar upp så suger det tag ordentligt i bitarna.
Jag gör mothugg och det blir tvärstumt för en halv sekund, Som för övrigt
just då kändes som en halv evighet, innan jag känner dom tunga djupa knyckarna. 

Jag förstår direkt att det är en bättre fisk då den går tungt och drar lina bäst
den vill, det är bara att hålla i och göra det bästa av situationen tänkte jag !
Det var mer än en gång under den drygt 10 minuter långa fighten som jag
bannade mig själv över att jag inte bytt spets på tafsen. 

Fisken kämpade hårt och när det började bli dags för landning så kommer Mats
Ädel igen, som hjälper mig att landa fisken ( då jag inte hade vadare ) 

Efter ett par snabba bilder så får även denna fisk friheten åter.

 

Gavleån är ett vatten vi alla skall vara enormt rädda om, det är viktigt att vi
låter sträckorna vila då och då. Även om det är ett hårt slit med fiske så är
belöning värd så mkt mer! 

Jag heter Rasmus Karlström och detta var allt för denna gång.
Jag önskar er alla ett riktigt skitfiske.