söndag 9 april 2017

Krönika | Efterlysning av min fiskeryggsäck- en kär vän fylld av förhoppningar och väntan

Jag älskar april-månad, denna oförutsägbara och lynnige vän när allt vaknar till liv igen. Fåglarna kommer från söder och sjunger ut sin längtan, björnarna vaknar i skogen och jag plockar fram flugspöt ur garderobens vinter idé.  Min blick kvittar av förväntan, jag får svårt att koncentrera mig på jobbet, ställer klockan tidigt, kommer hem sent, värmen i hjärtat gör att all snö och kyla försvinner.

Alla flugor som jag bundit över vintern, som i sanningens namn inte är så vackra, har skapats med en och annan svordom under långa kalla vinterkvällar. Flera timmar, helger och veckors arbete ligger i mina välfyllda flugaskar. Om jag svor när jag skapade dem, har jag förlåtit dem och nu känner jag nästan deras iver att få ta sitt första dopp i den vårkalla ån. Igår skippade jag krogen trots att feststämning rådde i stan efter Brynäs seger över Frölunda. Jag stannade hemma i stället och band flugor ett par timmar.  Flugor som blev hyfsade för en gångs skull. Som den fiskegalning jag är ställde jag klockan 04.30 för att kunna vara nere vid ån kl 06.00. Kanske kommer jag fånga en fin havsöring i gryningen igen på de flugorna jag skapade igår kväll?

Jag packar min ryggsäck, en olivgrå Rappala ryggsäck med en bröstficka.  De välfyllda flugaskarna är där, klumparna, krokarna, tafsarna, fiskekortet med mitt namn på och matsäck som ska räcka fram till eftermiddagen. Min iver stiger för varje steg jag närmar mig ån. Idag skall jag äntligen fiska hela dagen och sedan skall jag ta ett kvällspass med ett par av mina bästa vänner. Klockan är 06.00 och jag är först på plats vid den nedre handikapp bryggan. Jag ställer ner ryggsäcken på parkbänken och tänker att det inte kommer  komma en människa under min första å-runda som inte tar mer än 20 minuter att göra. Jag kliver ner i ån och fiskar koncentrerat av sträckan, går liksom in i min bubbla och stänger ute allt annat. Just nu är det bara jag, öringen och ån.

En halvtimme senare har jag gråten i halsen och är fly förbannad på samma gång. Inte för att jag tappade min livs havsöring. Inte heller för att jag inte fick någon fisk, men för att min ryggsäck har fått ben och försvunnit. Även om den inte är stor och inte  speciellt tung, så älskar jag den som en god vän. Den  rymmer en lång vinterns längtande passion som bestulits mig av dig som tog den.  Om du av misstag, eller uppsåt tagit ryggsäcken söndagmorgon 9 april så skulle jag bli överlycklig om du lämnade den tillbaka till mig. 


Mats Ädel- passionerad men bedrövad flugfiskare


Mats Ädel
Stora esplanadgatan 21 e
803 21 Gävle
073-913 81 70

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Om du vill bidra med en kommentar, var vänlig signera med ditt namn: