torsdag 9 november 2017

Bloggare | Erik gjorde ännu en tur till västkusten och Smögen och Kleven!


171103–05 Västkusten, Smögen och Kleven.

Så lockade åter västkusten och den här gången Bohusläns klippstränder och gyltafiske. Jag har länge haft en dröm om att få en Blågylta, men aldrig varit i Bohuslän där de sägs husera.  Nu råkade det vara så att det blev några gemensamma lediga dagar för min fiskekompis och jag. Genast började planer smidas och i början på november körde vi. Det skulle bli landfiske för hela slanten och vi hoppades på ett gäng nya arter.
Den första arten nappade på räka nästan samtidigt som vi klev ur bilen i Smögen. Arten är en Glyskolja (Trisopterus minutus) och finns i tusental i området. Det var kul med napp, men man blev rätt less på den då den hela tiden åt upp betet för en när andra arter jagades.







Vi bodde på Sea Lodge Smögen och det var standard som ett lite bättre vandrarhem/ pensionat men med grymt god mat till humana priser och otroligt trevlig personal. Middagen blev löjromstoast och kalvfilé Oscar av en kvalité jag aldrig upplevt tidigare. Lite vin och lite öl och en tidig natt blev det. Svårt att sova när man skall upp och fiska.




Morgonens fiske började i Torskens (Gadus morhua) tecken. Vi började fiska efter Berggylta men det blåste som tusan, 17 m/s, vid de klippor som vi hade tänkt ut. Vi började där med kastmete och glidflöte men det gick inte alls på flätlinorna och dessutom visade det sig att det var en avsats i havet så vi kom inte ner till gyltadjupet. Vi fick leta upp en skyddad vik i hopp om lite plattfisk och det var här torskarna högg. Vi fick fyra på runt trettio centimeter på en kvart, sen dog det ut.




Rätt vad det var högg det stenhårt. En större torsk var tanken som flög genom huvudet. Vilken överraskning när en riktig troféfisk kom upp till ytan! En Blågylta (Labrus mixtus ). Det är den absolut vackraste fisk jag sett i svenska vatten! Den vägde 570 gram vilket får anses som en riktigt stor fisk. Den gjorde hela min resa. Jag sken som en sol resten av dagen! Den bleknade lite ovan ytan, men jag måste visa en bild till på den magnifika stjärtfenan.


Artjakten fortsatte med en annan cool fisk. Det blev en Rötsimpa (Myoxocephalus scorpius). Det är en fisk utan fjäll, men med skinn som på en groda. Riktigt läcker att hålla i handen.
Rätt var det var hittade även en stor krabba räkan och hängde med upp till ytan. Dagens sista fångst innan regnet kom in blev en Skrubbskädda (Platichthys flesus) som vi var mycket bekanta med sedan senaste resan till västkusten. Plattfiskar är så coola.





Nöjda över dagens fångst körde vi tillbaks till vårt boende och vi möttes av vår kypare, som talade om att idag hade man minsann en special meny om vi var intresserade.







Den bestod av gratinerad svensk nyfångad hummer från kusten utanför, med västerbottenost och hembakt knäckebröd.

Huvudrätten var den vanliga filé Oscar men med svensk hummer sås, brun tryffel och ugnsrostade cocktailtomater med en tomat bearnaisesås Till detta serverades ekologisk Carlsberg Hof eller/ och vin.


Till efterrätt var det en Glass il forno, ugnsbakad vaniljglass på en bädd av hjortron och bränd vit choklad. Allt övertäckt med mjuk italiensk maräng som bakats i ugn. Det var så gott att vi knappt orkade gå ifrån restaurangen som vi delade med Sjöräddningen på konferens.
Vi somnade efter något glas portvin och längtade efter en berggylta revansch morgonen efter.

Natten visade sig bli otroligt blåsig och regnig, och vartefter timmarna gick så misströstade jag allt mer för varje gång jag vaknade och tittade på klockan och sedan ut. Även vid frukostbuffén blåste det rejält och småregnade och vi funderade om vi skulle köra de femtio milen hem direkt.

Genom ett trollslag försvann regnet och vinden avtog något. Fiskesuget kom direkt och vi körde till vår nyresearchade plats där berggyltan borde finnas. Det var en hemsk väg att gå till platsen. Översprängsten och berg med bitvis hala klippor. Om man åker till Bohuslän kan det vara bra att veta om algen ”Svartis”. Den växer på klipphällarna där vatten rinner 
och är glashal.




Upp kom målfisken, en Berggylta (Labrus berggylta) på runt sexhundra gram. Inte den största, men kul att vi hade tänkt rätt. Det skulle bli två till innan de slutade nappa. Det största tog min kompis som var riktigt förvånad över styrkan på fisken. Berggylta är otroligt stark för sin storlek.  Jag kommer jaga den här fisken igen.














Den sista arten för den här resan blev en Oxsimpa (Taurulus bubalis). Samma grodlika
 skinn men med två horn som sticker upp, därav namnet, och ett knorrande läte när
 man tog på den.


Skithäftig!



Jag avslutar med några miljöbilder för alla oss som älskar havet och havsmiljön!





Jag kan bara varmt rekommendera västkusten. Skitfiske/Erik Frodig

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Om du vill bidra med en kommentar, var vänlig signera med ditt namn: