![]() |
Här nedan hittar du kartor till kustfisket i Gävle - Skutskärstrakten! |
Älvkarleby | Grattis Karim, kul med öring i änden av spöt!
Älvkarleby sportfiske körde ungdomsfiske vid älven och arrangemanget lockade både nya och ny(gamla) fiskare. Fiskedagen var välordnad och en del fisk kom upp. Bra initiativ att låta unga förmågor att testa älvfisket!
![]() |
Karim drog denna fina öring! |
Gavleån | FISKEFÖRBUD I GAVLEÅN!
Den 15 september inträder Fiskeförbud ovanför Gammelbron
och upp till Dammbron! Klicka här för mer info >

![]() |
Mats Ädel | Bursdagslaksflax- hemmaåns 50-års gåva
Jag har haft en stark dragning till levande pulserande vattendrag sedan jag
började flugfiska för över 30 år sedan. Vattnets resa från källan till havet
flyter som blodet genom mina ådror. Det strömmande vattnets kraft har väglett
genom tonårens dimmiga nätter, sköljt över en snarskog av lockelser, val och
konsekvenser och format mig till den jag är idag. Nu är jag halvvägs till havet
och 15 november 2021 nådde jag ålderdomens ungdom 50.
Det är en grå söndag i mitten av november och jag står utvadad i ån som en gång lockade mig ner i fördärvet. I tonåren ålder ville jag lämna ån mer gärna än föräldrahemmet, växa upp, bli min egen, men likt havsöringen och laxen är jag tillbaka i det vatten som jag växte upp vid. För två dagar sedan blev jag fisklös, till skillnad från mina fiskekompisar Niklas och Mattias. Hade det varit för 20 år sedan hade jag blivit grön avund. Havsöringsfiske är lynnigt, laxfisket lynnigare och det har prövat mitt lynne tillräckligt mycket för att bli uppriktigt glad åt goda vänners framgång. Det är arter som kräver din tid, dina pengar och ditt tålamod och har säkerligen kostat ett och annat förhållande. Har kommit till acceptans att denna säsong inte ser ut att bli det jag hoppades när den inleddes. I förrgår fiskade jag fram till att det mörkt och det är min plan även denna grådisiga dag då fiskesäsongen går in på tilläggstid.
Spanar ut över
vattnet och dess ständiga rörelse framåt får mig att färdas tillbaka i tiden. Det
strömmande vattnet är en lika självklar del av mig som mina hjärtslag vars
takt, kraft och toner skapar olika rytmer beroende på sinnesstämning. Jag har
känt ro vid rastlösa vatten så länge jag minnas. Skulle jag bo utomlands skulle
min längtan ljuda av älvens brus. Det strömmande vattnet har många tonfall,
slingor och stämmor som ständigt flödar fritt i en skiftande symfoni. Under det
rastlösa vattnets yta döljer sig en hemlig värld och jag har förundrats av det
vattnets kraft sedan jag klev ner i det för första gången.
Var nog 13 år då min bästa mepsspinnare hade
fastnat långt ute i strömmen. Tog av mig barfota och klev ner för att rädda
spinnaren, då halkade jag och slog upp
hakan mot en sten som gav mig en kraftig uppercut så att blodvite uppstod. Jag
reste mig på, lätt groggy, ärret på hakspetsen har jag kvar som en påminnelse var
jag kan finna mitt lugn när fingerspetsarna rastlöst irrar omkring där. Året
efter byggdes ett kraftverk uppströms ån och
där mepsspinnaren ligger begravd förlorade forsen sin mullrande stämma. Varje gång jag tacklar
flugspöt, ikläder mig vadarna och går
ner i vattnet är det som jag blir yngre och ser allt ur den vimmelkantige
13-åringens perspektiv. När det blir för mycket för mig och intrycken inte
längre går att sortera, kan jag sluta ögonen, ta några djupa andetag och
visualisera hur vattnets kraft slår mot mina lår där jag är utvadad i strömmen
och hör forsens sång kalla mig tillbaka till min egen källa. Det ger mig energi
att hitta tillbaka till mig själv. Om jag bara sätter mig ner och lyssnar till
det strömmande gåtfulla vattnets olika stämmor kan jag lära mig förstå den och
så många andra hemligheter och känna hur dess flöde dansar inom mig.
Tacklar mitt flugspö och kliver ner i strömmen. Efter några
kast ser jag hur en spinnfiskare drillar fisk på andra sidan i lugnvattnet.
Skulle tro att det är en rekorderlig gädda. Svårt att se genom grådiset, kanske
behöver jag ändå göra den där synundersökningen som optikerföretagen erbjuder
för 50-åringar. Brottningsmatchen slutar lyckligt för fiskaren, det ser ut som
han väger fisken i ett fångstnät, innan den återutsätts. Den grå mörkerhimlen
ger hopp och energi till fisket. Jag gillar inte solen, i vart fall när jag
ägnar mig åt mitt favorittidsfördriv: öringfiske.
Vattnet flödar högt i poolen,
det är så märkligt att den inte gett mig annan fisk än gädda denna säsong och
dessa krokodiler har haft huggit av tafsen och snott en massa flugor av mig.
Fiskar mig sakta nedströms, känner ett lugnt fokus som kommit allt mer med åren
fastän klockan räknar ner fiskesäsongen, precis som att tron finns där att allt
kan ändras i säsongens sista kast, att allt ska hända på Fergietime (uttryck
efter Manchester Uniteds legendariska manager Alex Ferguson då laget ofta
brukade avgöra matcher på övertid under hans era).
Att ån vill besvara min
kärlek efter all tid vi tillbringat tillsammans min stundande födelsedag till
ära. Syntar sakta hem flugan när den hamnat i lugnare vatten. Smällen kommer.
Spöt höjs. Det gungar så tungt att kroppen skakar. Gamgädda? Nej, då hade
tafsen rykt. Storöring, nja kanske, men en sådan hade rullat uppe i ytan. Det
måste vara en sådan där bonusfisk jag får då och då vid havsöringsfiske.
Pressar fisken hårt för att den inte ska gå ner i strömmen och backar
uppströms.
Även om den inte gör några jätterusningar är den tung och lugn som
stora fiskar ofta brukar vara. Flugan sitter bra och att tafsen är stark. Det
ger en känsla av lugn och kontroll. Tänker logiskt i den begynnande paniken.
Det är definitivt årets tyngsta fisk och när den väldiga stjärtspolen visar sig
ger den min tes riktighet. Det är en sådan där bonusfisk av respektabel
storlek, som brottas med mig när ingen ser på förutom fiskaren på andra sidan
som säkerligen tror att det är en storgädda på kroken. Vet inte hur länge jag drillar
för jag är i bubblan där allt handlar om kampen mellan mig och den tunga
fisken. När jag försöker baka upp fisken, rusar den ut i strömmen igen. Till sist kan jag taila upp fisken på
grundvattnet, där laxen får återhämta sig ett tag innan den fotas och släpps
tillbaka. 108 cm vildlax, vilket burdagsflax. Det blev bara en fiskerunda dagen
innan 50 och ån gav mig den finaste present jag kunde drömma om. En vildlax är
så sällsynt och värdefull att jag lämnar tillbaka den till ån och havet och
livet.
Jag sätter mig på stranden häller upp mitt kaffe i muggen. Kaffedropparna svämmar över muggen och ger tillfällig värme till mina novemberfrusna och adrenalinskakande händer. Euforin sprider sig i kroppen och känns som en oförglömlig sen ljum maj afton i 1999. Jag var på en pub i Odense med mina kollegor som jag tjatat med för att se champions league finalen mellan Bayern Munchen och mitt favoritlag Manchester United under vår studieresa i Danmark. De tyckte nog det var mer intressant att se mina fjällvädersvarierande känslomässiga reaktioner än att se på själva matchen för jag går in i ett helt annat tillstånd och blir personlighetsförändrad under match.
Det är som om omvärlden försvinner och att
jag inte längre hör vad andra säger. Allt handlar om vad som händer i stunden
och ovissheten om vad som ska hända och att det faktiskt kan hända i nästa
anfall är allt mitt fokus. En känslomässig beroendeframkallande
berg-och-dalbana som ger nerv åt mitt liv, precis som flugfisket. Det går inte
heller att få kontakt med mig när jag
ikläder mig min vadarkostym och kliver ner i vattnet, då vill jag vara ett med
vattnet och försvinna helt i nuet och glömma vardagen för en stund.
Bayern
Munchen var det bättre laget och hade matchen under kontroll. Uniteds
anfallsduo Yorke och Cole uträttade ingenting och byttes ut trots 0-1 underläge
i jakten på en mycket avlägsen kvittering. Jag hade gett upp och förlikat mig med att vara
nöjd med både premier league och fa-cup titel.
Den vemodiga acceptansen försvann när Ted Sheringham kvitterade på en
hörna på Fergie time. Det kändes som ett kraftfullt hugg ute i strömmen som får pulsen att skjuta i
höjden och adrenalinet att pumpa. Alla väntade på förlängning och jag var så
exalterad över kvitteringen att jag missade ögonblicken då skrev Ole Gunnar
Solskjaer fotbollshistoria när han styrde in segermålet på nästa hörna. Jag har
landat årets bästa fisk på Fergie-time, på säsongens sista kast. Bob Dylans
citat ”at the final shot he won the war after losing every battle” summerar min
fiskesäsong.
Termoskaffet värmer gott och sinnesron tar över när
adrenalinet och euforin klingat av. Jag älskar min barndoms-å. Kliar mig på
hakspetsen där det 37-åriga ärret finns kvar som en symbol att vi hör ihop
oavsett vad som händer.
Mats Ädel
2021-11-17
Bergeforsen | Algot drillar lax i Bergeforsen!
från idag! Hur går det för er däruppe grabbar??
Älvkarleby | Syskonen Malm briljerar vid älvkanten !
Bergeforsen | Tamer, bästa laxfiskaren i Orsa och Kim kan de där med laxfiske!
![]() |
Grattis till fina dagar vid Indalsälven grabbar. En hel del laxdrill blev det, på bilden håller Tamer upp en av onsdagens tre laxar. Utöver dessa drillades ännu fler🙂 |
Älvkarleby | Spegelblank lax i Augusti? Dom finns!
Media | Duktige laxfiskaren Ervin i topp I Norrköping - kul att NT gör reportage!
STÖRSTA LAXEN FÖR ERVIN!
Största laxen i Norrköping så här långt har Ervin, som nog kan titulera sig laxdemon för detta fiske är
han grym på! Grattis och kul att de publicerar i NT!
Läs mer här >>
Älvkarleby | Stort grattis till nytt pb Rickard Bjernegård samt grattis till en fin lax Ante som drog upp en fin 10+ are!
Det var den 23/7 och jag surrade med Ante Steelman om att åka till Älvkarleby och nöta på efter min regga som jag jagat i två års tid på seriöst fiske. Det var väl ungefär min trettionde dag vid älven och mängder av bompass sen början av säsongen men fisket hade vänt och jag hade lyckats med bedriften med tre laxar på tre pass. Dock största på dryga nio kilo. Det gick 520 kubik vatten och vi valde att gå upp till kanalen pga det tunga vattenflödet. Fisket började segt och jag stod och muttra för det var mer kontakter tidigare pass. Vi fick glädja oss dock att det kom förbi en stor havsörn och visa upp sig.
![]() |
17,3 kilo och nytt pb för Rickard - vi på Gavleöring lyfter på kepsen! |
Mörkret föll och Ante smällde på en mindre lax som var blank och fin. Jag stod och nötte på mitt spår och helt plötsligt gungar det till i mitt spö. Jag lyfter och känner tunga gung och tänker nu jävlar och börjar pressa. Jag känner att fisken är jävligt stor eller så sitter den jävligt fel... Säger även det till grabbarna omkring mig Med det i tanken så tänker jag nu jäklar får det bära eller brista. Jag tar i tamejfan allt jag orkar så spöt knakar i korken för att pressa upp fisken från botten för den stod o tjurade på kanten. Jag lyckas vända fisken och Ante står beredd som en gud och håvar fisken klockrent.
Vi kollar fettfena först och sen flugan och allt stämmer. Först fattar jag inte hur stor laxen är och säger bara "undra om den väger över 14?" När Ante säger du den här kan väga närmare 20kg du så började jag förstå vad fan som hänt. Hamnar totalt i chock och bara sätter mig ner på stenarna och varenda underbara människa runt omkring mig hjälper för att få ordning på grejerna.
Fisken väger makalösa 17.63kg och är 116cm lång! Jag går upp för att hämta spö o grejer och göra rent håven. Då skriker Ante FISK! Står där med håven och säger jaha jag står väl kvar här då och skrattar lite. Ante krigar som ett djur med laxen som vägrar ge sig och till slut så håvar jag hans fisk. Tokfet och tokblank 10.5kgs fisk! Vilken jävla kväll och sjukt stort tack till all hjälp och stöd under denna totalt galna mentala resa till reggfisken! Ni vet vilka ni är 🥰
![]() |
Antes lax vägde 10,5! |