Pimpel | Många försiktiga napp - i ett hål!

Hämtade upp Stefan och Nicke för  en tur till klubbsjön, mulet och en 4 - grader
var riktigt humant, jag hade förberett mig för tvåsiffrig minustemp den här morgonen
men så blev det alltså inte! I stort sett vindstill på den lilla sjön och bara en till klubbmedlem på
plats. Vi vandrade ner till änden av tjärnen och borrade de första hålen där, jag påbörjade fisket
med en koppafärgad mormyska och i mitt tycke ett musigt knippe maggot. Stefan borrade rätt
nära mig och släppte i sitt mete, och det tog nog inte mer än ett par minuter förrän flötet försvann ner under isen!

Stefan var snabbt på plats, men firren hade bara dragit i grejorna vad det verkade. 
För att göra en lång historia kort så utspelade sig detta scenario åtskilliga gånger för
honom utan att fisken ville fastna ordentlig.  Uppemot 12-14 napp hade Stefan i ett
och samma hål, två stycken var på rejält, en fisk av lite bättre kaliber släppte i hålet
så den fick vi se skallen på. Den andra rätade kroken i strl. 14. Det måste bli en
investering på krokfronten framöver. Nicke körde mest med blänke, blinkstav och
räka men det var de tydligen inte sugna på. Jag gick också över till mete, men
trots att vi fiskade i stort sett på samma yta så var det bara Stefan som hade
kontakter med sjöns luriga regnbågar.


När dagen var till ända så hade jag haft  en 3-4 napp på mitt mete, Stefan
en 14-15 napp och Nicke (premiärtur) tror jag inte hade några kontakter alls.
Men nya tag framöver blir det! Vi fiskade i ungefär tre timmar, och den bästa
tiden var mellan klockan 11 och 13 ungefär, sen dog nappen ut(för Stefan)
Det som fascinerade mig mest idag var att det var så mycket aktivitet i
bara ett enda hål? Visst, många av nappen var säkert från samma fisk
men då jag fiskade med i stort sett samma grejor bara ett par meter
ifrån och  inte fick ett enda hugg!


Kaffetåren, tystnad och fiskpolare..En skön brasa intill vindskyddet och ett
par koppar kaffe gör ändå fisketuren angenäm även när utdelningen blir skral,
sen är det ju skoj att ha någon att snacka med när fisket är trögt, vilket är
något jag faktiskt funderat en hel del över.  Vad är det egentligen som driver
oss när fisket är trögt? Vissa dagar kan det ju vara rent förjävligt att bara
befinna sig under bar himmel då vind, snö,och snöglopp kan ju få den tuffaste
av oss att backa och fara hem igen men de gångerna är ändå relativt lätträknade,
ja att man far hem utan att ha försökt i alla fall!  Men just den där kaffetåren och
snacket vid elden är nåt jag gillar, ibland kan också tystnaden tillsammans med
andra vara riktigt skön också, man sitter på sin skrylla eller ryggsäck, kikar på
sitt spö, eller ner i hålet på ett flöte, och fiskepolarna gör detsamma, då behövs
inga ord!

Nu ser vi fram mot nya tag på pimpelisen!