onsdag 12 september 2012

Krönika | Fånga regnbågen i höst

När lingonens blodrödhet har samma nyans som stjärten på en
wolly worm och bladens grönska får samma färg som övervingen
på en Micky Finn är det dags att tackla spöt för att fånga regnbågen.
 
 

Favoritmånader

September, oktober och november är mina favoritmånader för regnbågsfisket. Sjunkande temperatur i luften gör att vattentemperaturen når en trivseltemperatur för regnbågen. I stället för att stå på djupet som under sommarmånaderna söker sig regnbågen nära land.


Mycket nära land.

Fiskens födosök går ofta runt näckrosor där mycket mat samlas,  till exempel flicksländenymfer som ofta fiskar bra. Fisken går även ytligt. Ibland mycket ytligt såsom när den äter fjädermygg, då det går att se regnbågens ryggar mycket tydligt alldeles under ytan i det grumliga tjärnvattnet.




Långsamt

Regnbågen simmar då extremt långsamt och betar av ytan på ett sävligt rödinglikt sätt. Fiskens färdriktning följer ingen logik och framgångsreceptet är att lägga ut flugan och vänta på att fisken skall finna den. När fisken går ytligt, såsom vid fjädermyggkläckningar är den skygg och flyr undan fluglinan om den störtlandar på ytan. Landinsekter står även högt upp på höstregenbågens meny. Getingar, skalbaggar och myror hugger gärna regnbågen på. Precis som vid fjädermyggfiske gäller det att låta fisken hitta flugan och låta den vila på vattenytan. Små knyck kan göras för att få lite liv i flugan, men ingenting mera.


Ingen höst utan vind. Blåser det och är det kallt kläcker inga fjädermygg. Visst kan det finnas en och annan landinsekt som fisken kan äta, men ofta trycker fisken på botten nära land. En sjunklina med attraktionsflugor i färgglada nyanser , som till exempel Boobie eller Micky Finn kan då göra underverk.

Som fotboll - hela laget i asken

Under höstens begynnande mörker börjar även fotboll spelas i Europas bästa ligor och vid fisket brukar jag leka att jag är en fotbollsmanager. Flugasken är min trupp, fisken min motståndare och vädret är domaren. Att välja rätt fluga är att välja rätt strategi, men ibland räcker inte det. Flugan kan fiskas fel, som till exempel dra hem en fjädermyggsimitation snabbt på streamervis eller på fel djup. Sjöfisket handlar väldigt mycket att fiska på rätt djup. I flugasken finns det en målvakt (fiskas nära botten), en backlinje av stora bastanta flugor, ett mittfält som ligger straxt under ytfilmen och ett anfall med flytande imitationer. Vår- och sommarfisket har en mer defensiv inställning, då jag fiskar närmare botten.



Medan höstens startelva är mer offensiv.
Här följer min startelva med några reserver:
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Målvakt (fiskas med sjunklina när det inte vakar någonstans):
Boobie- en flytande fluga som fiskas med snabbsjunkande tafs.
Fiskar bäst i gälla färger som orange, rosa, silver. Ofta känns det
att regnbågen nafsar i flugan, då brukar jag öka takten några
drag för att sedan gör ett stopp. Stoppet slutar ofta med att
regnbågen hugger. Boobien är mitt första val om det inte vakar någonstans.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Backlinje (fiskas med sjunklina eller interm spets när det inte vakar,
eller är mycket sparsamt med vak):
Micky Finn- En klassisk fluga. Fiskar bra i kallt och grumligt vatten.
Den färgglada vingen påminner höstens gulröda löv och verkar
irritera fisken till hugg.

Wolly worm- En enkel fluga i chenille, palmerhackel och en röd butt.
Jag brukar förtynga den med några varv blytråd. Ofta hugger fisken
när flugan sjunker. Fiskar ofta den med korta och långsamma drag för
att imitera en husmask.

Wolly Bugger- Nästan tvilling med wolly worm men har en maraboustjärt.
Svart eller olive är mina favoritfärger. Med lite orangestjärt har den helt
oväntat blivit min absoluta favoritfluga för grov sjöharr. Regnbågen och
öringen hugger gärna på den också.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mittfält (vanlig fluglina vid försiktiga vak)

Superpuppa: Tanken är att den skall imitera en kläckande nattsländepuppa.
Jag brukar variera den i storlekar och fiska hem den i småryck för att imitera
en simmande nattslända. Fiskar ännu bättre i strömmande vatten.

Flicksländenymf: Olivfärgad streamer. Binder in ett par kulögon och
sedan gör jag både kropp och stjärt i olivfärgad marabou. Fiskas med
korta snabba ryck nära näckrosor där flicksländorna huserar.

Bradshaws fancy: Kan likna både en husmask och flicksländenymf.
Påfågelstreamer. Röd stjärt av garn som även sticker fram över huvudet.
Precis som med wolly worm föredrar jag att förtynga den en aning

Myrimitationer: En flugask utan myrimitationer är en aska fylld av saknad.
Myror fiskar bra i sjöar och strömmande vatten efter all insektsätande fisk. 
När det är mycket myror på vattnet vakar det överallt och chansen att få
grov fisk är då mycket stor. Variera storlek och färg.

Fjädermygg; Hösten är verkligen höjdpunkten för fjädermyggfiske efter
regnbåge. Vaken är rikliga och försiktiga.  När fisken äter fjädermygg
är det svårt att lura den med en annan fluga. Fisken betar av ytan
och simmar ytnära i sävligt tempo därför är huggen knappt märkbara.
Fisk som har förvildat sig specialiserar sig gärna på fjädermygg eftersom
de kläcker året runt när isen inte ligger. Små svarta flugor (st 18-20 )
med myggfärgade kroppar som ligger stilla i ytfilmen brukar vara
räddningen vindstilla oktoberdagar.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Anfall (vanlig fluglina vid kraftiga vak)

Geting: Getingar som landar på sjöns yta slutar oftast sina dagar i en regnbåges
mage. En geting på ytan rör sig långsamt. Vid blåsiga höstdagar när fisken vakar
är det sannolikt geting den äter.

Streaking caddis: En måstefluga för sjöfisket även om dess glansdagar når sin
peak i slutet av augusti vid de sena nattsländekläckningarna. Hjorthåret har en
förmåga att reta fisk till vansinne. Dras hem ganska raskt för att imitera en
nattslända som kanar över ytan.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

På bänken:

Muddler Minnow (i stället för Streaking caddis), Skalbagge (i stället för geting)
, Klinkhammer ( i stället för superpuppan), Montana
( i stället för Bradshaws fancy),  Guldskalle haröra (i stället för wolly worm)

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Laguttagningar väcker starka känslor, men det är till syvene og sist fisken som
väljer flugor och inte vi. Genom att spana i vattnet och fiskens vakform så ger
den oss ledtrådar.  Under hösten är fisken mest dagaktiv. Om morgonen och
kvällen går den gärna strandnära och betar av insekter som ramlat ner från
träd eller från skyn. Är ytan spegelblank vilket den brukar vara vid dessa
tider på dygnet går det lätt att spana ut över sjön och se fiskens "betesmarker".
Ofta finner man flera fiskar inom samma område. Huggsexan börjar ofta när det
är som varmast på dagen.

Vakar det ingenting byt djup. En djupt fiskad fluga nära land kan ge
ordentliga påslag. Som manager över min flugask är mottot " att välja rätt
djup är lika viktigt som att välja rätt fluga"

/Hälsningar Mats Ädel

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Om du vill bidra med en kommentar, var vänlig signera med ditt namn: