Byströmmen | Byströmmen, öringparadiset runt hörnet

Jag snubblar mig fram längs en snårig djungel. De extremt bakhala filtsulorna gör att jag sakta glider ner längs den ravinbranta slänten. I en och samma rörelse måste lägga ifrån mig flugspöt för att undvika ett spöbrott och lägga mig ned för att bromsa farten mot öringsströmmen som lockar mig där nedanför. Från höjden längs den snåriga skogen hör jag dess lockande toner och ser 100-tals ståndplatser för öring. I många år har jag drömt om att ha en naturskön öringsström runt hörnet. Nu är jag plats med sex goda fiskekamrater från fiskeklubben Golden Fly bara en timmes bilfärd från Gävle. Det är  Johan som tillsammans med bland annat  Tom och Mika drivit projektet ”Byströmmen” och lagt ner sina brinnande själar för strömmen skall se ut som den gör idag. Från Gävle reser klubbens ”Lars och Bård”, det eviga radarparet ”Blomman” och Micke,  den garvande garvade Andersson mannen som stått öga mot öga med en björn på tio meters avstånd utan flacka med blicken, Fredrik som njuter av höstspektrat av färger som fångas i fotolinsen och Janne som har tagit med sig sin fyrbenta vak- och  nappindikator, den rävlike tollaren Yatzy. Yatzy sköter sig utmärkt trots att han är en unghund. Han varken skäller, hoppar eller tigger, men blir väldigt ivrig så fort han hör ljudet av studsande boll som väcker hans slumrande jaktinstinkt. Husse säger dock Yatzy blir alldeles till sig när fisken vakar. När husse drillar fisk vill Yatzy gärna vara hjälpsam och kan då hoppa i vattnet. Det är den sista september och ån är både kall och strid. Öringleken närmar sig för varje kast vi gör i strömmen. Det är den sista dagen av den första säsongen för fisket i Byströmmen. Byströmmen gör skäl för namnet och ändå inte. Strömmen rinner igenom byn i Åmot förvisso, men det finns inga upptrampade stigar längs den och terrängen är besvärlig att ta sig fram igenom. Anledningen till att stigar saknas är att fisk har saknats i strömmen under många år. När man fiskar längs den snåriga stranden känns det verkligen inte som man fiskar mitt i en by. Johan, Tom och Mika tre eldsjälar från trakterna saknade en öringsström runt hörnet och började spåna på en idé som idag har blivit verklighet. Länsstyrelsens provfiske visade på ett katastrofalt dåligt resultat innan projektet påbörjades. Det fanns nästan ingen fisk alls längs sträckan och därför fiskade inte någon heller där. Efter många timmars ideellt arbete med ansökningar till EU och länsstyrelsen om restaurering och fiskutsättning simmar åter öring i strömmen mitt i byn. 2010 gjordes biotopvård med en maskingrävare som grävde om den två kilometer långa sträckan. Stenarna som togs upp från ån vid flottledsrensningen sattes tillbaka och sträckan förändrades totalt. Ett farväl till en steril trögflytande ström som egentligen inte var någon ström och som var nästan helt torrlagd om sommaren. Välkommen till en ström verkligen förtjänar namnet med varierande strömhastighet och många gropar som gynnar hela det ekologiska systemet i vattnet. 100-tals bra ståndplatser finns för öringen längs sträckan och insektslivet har gynnats av biotopvården. 2011 planterades öring ut i strömmen och i juni 2012 öppnades sträckan för fiske. Visionen som finns är att erbjuda en öringsström runt hörnet för att slippa åka iväg 50-tals mil för att söka den i fjärran. Småskalighet, ekologiskt fiske och långsiktighet är tre stöttepelare visionen vilar på. EU lockade med storskalighet att bygga en fiskecamp för att skapa arbetstillfällen i byn, men ett vindskydd och en stuga är mer än tillräckligt ansåg de tre eldsjälarna. Den täta vegetationen växer vilt längs stränderna för att ge skydd åt fiskarna, skapa skuggor för att kyla ner vattnet och för insekter att torka sina vingar vid. Ett medvetet val eldsjälarna gjort  för att gynna öringbeståndet.  Ån är strid men inte vid, som mest kanske en fluglina bred och överhandskast fungerar bara på någon enstaka plats. Med halvtaskiga underhandskast går det att fiska av större delen av ån och med tjecknymf kast fiskar man lätt av botten med en lättförtyngd guldskalle nymf. Flugfisket är med andra ord tekniskt krävande och några kastgator planeras inte. I stället vill man förvara det vilda och naturliga längs ån. Endast flugfiske med hullingslösa flugor och ”catch and release” är tillåtet för att hårt fisketryck inte skall förgöra öringsbeståndet. Eldning får ej ske längs stränderna och antalet fiskare bestämdes till max 10 personer per dygn. När Janne, jag och Yatzy anländer till sträckan vid vindskyddet välkomnar Johan och Fredrik oss tillsammans med några feta nattsländor och hösttrötta getingar som flyger runt vindskyddet som hade finbesök från kungahuset för några år sedan. Fredrik har redan fått några öringar, medan övriga mest rekat sträckan.  Ett glädjande resultat som märkts under den första säsongen är att det stationera öringbeståndet verkar ha gynnats av biotopvården 2010. Flera mindre inhemska öringar har fångats under årets säsong, även några större exemplar vars storprickiga teckning skiljer sig från den inplanterade öringens.  Trots att marknadsföringen av sträckan inte prioriterats har det första året varit en succé. Med hjälp av facebook och ett informationsblad till fiskebutiker har ryktet spridit sig. Nöjda besökare har spridit vidare informationen om den fiskrika och natursköna sträckan. Johan berättar att ett gäng fiskare från Kalmar stannade till vid sträckan på väg hem från fisket i norr och var så nöjda att de kommer göra ”fiskestoppet i Byströmmen” till en årlig tradition. Vad är egentligen receptet för den perfekta öringsströmmen? Hur skapar man en sådan? Går det överhuvudtaget? Att hitta den perfekta kryddan för drömån är säkerligen väldigt individuellt för varje individs smak. För mig är inte en perfekt öringsström att fiska nedanför ett kraftverk än hur stora öringar som simmar nedanför turbinerna. Jag fiskar hellre i mindre vattendrag och natursköna vattendrag där chansen till naturupplevelser är större än att fånga en tre-kilos öring på torrfluga. I min värld börjar det norrländska landskapet runt Ockelbo-trakten där det annars platta Gästrikelandskapet får feminint kurviga former och de djupa gamla skogarna tar vid.  Längs Byströmmen har bävrarna röjt runt stränderna och både varg och björn gör besök i byn varje år. Säkerligen kommer uttern lockas av det öppna vatten strömmen erbjuder under vintern. Ingen tvekan om att det första mötet med Byströmmen inte är det sista. Alla i sällskapet fick fisk och vi hade en mycket trevlig ”after-fishing” uppe i Gruvberget där vi övernattade. Öringhannarna var mjölkefyllda och extremt redo att sprida sina gener vidare. De största öringarna vägde kanske runt halvkilot och det kommer ta tid innan de växer sig riktigt stora. Storleken är inte allt, men vissheten om att det går att fånga grövre fisk är ändå lockande för en medelålders naturromantiker . Kan fisken vandra ut mot större sel eller börja spisa elritsan i bakvattnet är jag förhoppningsfull att Byströmmen kan erbjuda ett fantastiskt öringsfiske i framtiden.  Tänk om dammen där fiskesträckan slutar nedströms kunde försvinna, filosoferar jag tyst för mig själv. Mats Ädel 2 oktober 2012