Krönika | Det finns ljus i höstmörkret

Det är fredag igen, och helgen står för dörren. Mörkret är kompakt utanför vardagsrumsfönstret hemma i Valbo, trots att klockan bara är fem på eftermiddagen. Och det är det som jag tycker är tufft med den här årstiden, det är mörkt på morgonen och mörkt när man far från ”gruvan” vid 16–tiden på eftermiddagen. Men jag åker i alla fall mot ljuset på eftermiddagarna, då färden går mot min sons förskola.


Ofta försöker jag smyga in på förskolan så jag hinner se vad den lilla grabben gör när jag inte är på plats. Detta har väl fungerat så där, för han upptäcker allt som oftast att farsgubben är i antågande. Men han är oftast glad när han upptäcker mig och det är ju skoj. Den här fredagen var han på riktigt bra humör när jag hämtade honom, och när vi kom hem så kollade vi postlådan och en ansenlig mängd reklam och kuvert ramlade ur lådan ner på marken men också sista numret av Fiskejournalen. Och detta såg sonen, ett stor leende som spred sig från öra till öra gjorde givetvis att jag insåg att han sett tidningen. Detta med min son Nisse och hans förkärlek till sportfisketidningar har väl jag en stor del i, men aldrig kunde jag väl tro att han skulle bli så fast, vid så tidig ålder!

Nisse fyller 2 år i slutet av mars, men han är alltid före mig när det gäller att bläddra igenom mina fisketidningar. Men det jag en gång testade som en rolig grej(fota sonen med senaste numret)har nu blivit allvar. Hoppas att han intresset fortsätter. Och den kommande helgen hade jag siktet inställt på fiske i Älvkarleby, men har nu bestämt mig för att prova min hemma-å, som är Gavleån oavsett flöde! För hela den här hösten har det runnit massor av vatten genom Strömdalens kraftverk i Boulognern, och detta borde ju dragit upp en del fisk. Och de senaste dagarna har jag fått en del intressanta rapporter, och jag hoppas kunna skriva en liten rapport kommande söndag kväll från hemmaån, och då förhoppningsvis gärna med någon fångstbild från ån, men det får vi se!

Till dess/ta hand om er och skitfiske!