Krönika | Snöglopp & mörker men snart vänder det!

For från jobbet idag strax efter fyra på eftermiddagen, mörkret är kompakt utanför och den lilla bilens fläkt har fullt sjå att hålla imman borta från rutorna, det snöslask som faller ner gör allt för att störa min sikt. De mötande bilarnas l yktor ger blänk i min vindruta som då och då bländar mig, och mina medelålders ögon får anstränga sig för att hålla avståndet till framförvarande bil. Jag har svårt att fatta att det snart är jul och nyår igen, tiden flyger iväg och ibland är det svårt att hänga med i växlingarna. För en sportfiskenörd som mig så finns det ju lite olika perioder, och om vi tar det från början så är det januari -mars som mest består av ismete efter både ädelfisk och gäddan.

Fast jag tror nog att jag föredrar ädelfisket, kanske beroende på att det är rätt skönt att slippa ta med sig så mycket utrustning. Att släpa isborr, spön, ved, stolar, ryggsäck, hinkar med vatten och agnfisk klädd i överlevnadsdräkt ett par kilometer i snö är faktiskt värre än att släpa sänkena runt vid älven under laxsäsongen. Svetten lackar och ångan stiger i overallen, för att inte tala om glasögonen som immar igen ideligen och när man väl är på plats ute på isen så sätter man sig i bästa fall och andas en kort stund och låter den värsta svettningen lägga sig något.



Sen sätter man återigen fart för nu ska spöna ut, och det blir ett hejdlöst borrande innan man är klar. Väl färdig med detta så ska det tacklas betesfisk, och frös man inte om fingrarna innan så gör man det garanterat när man sätter igång plockar med mörten!  När så alla spön är utställda, vipporna apterade så kanske man får tid att ta en kopp kaffe, men sjöns krokodiler brukar ju gilla betesfisken så har man tur hinner man kanske sänka en kopp och käka en macka innan första vippan slår upp. Och det är givetvis spännande, tänk om det är ett PB som kommer upp ur hålet i isen?  Fram med kameran, här ska man vara beredd. Men tyvärr är det ett pennfodral  (liten gädda) som försökt käka upp mörten som nästan var lika lång som snipan själv!

Nej jag tycker det är lite lugnare att packa matsäck och pimpelspön för en tur till någon lite tjärn som innehåller både regnbåge och öring samt i vissa fall även röding! Man är ju knappt fuktig när man borrat första hålet, och tänk bara känslan när du bakar en liten kula grön, gul eller rosa deg för att sätta fast på kroken! Degen är ju till och med varm, vilket är en viss skillnad när man står där och försöker få den sprattlande mörten att fastna på kroken i snålblåsten!

Kontrollerar djupet innan jag släpper ner degkulan i hålet, sätter fast spöt ordentligt i ryggsäcken (lämna aldrig spöt obevakat – vill bara tala om det för även en ”död” sjö kan börja leva) och häller upp en kaffe. Ofta tar det inte lång stund innan det lilla pennflötet börjar studsa i hålet och en av sjöns innevånare har krokat sig. Man kan få riktigt roliga fighter med dessa fiskar vintertid, och det gäller att parera bra med linan så att den inte går av mot iskanten eller att fisken rätar kroken. Men den här kompisen kommer med upp och sprattlar för livet på isen, innan jag barmhärtigt knackar den på svålen för att sedan förpassas ner i fiskeväskan. Ett par timmar senare beger jag mig hemåt, glad över de två fiskar som jag lyckade fånga!

När sedan solen börjar värma i slutet av mars så börjar suget bli av en annan karaktär! Dagen D börjar närma sig, och det jag snackar om är älv premiären i Älvkarleby! För andra sportfiskare så hägrar havsöringsfisket vid vår vindpinade kust, där isarna så sakta börjat ge med sig. Finns nog inte mycket som slår vyn av ett lagom stökigt hav och med en blå himmel i början av mars. Har man lite tur och kan sin kuststräcka kanske man får kontakt med de silverpilar som gör raider in mot stränderna i sök efter föda. Hugget kan vara riktigt distinkt och ge en fin kamp! Jag har de senaste åren ”snöat” in på älv fisket, dels pga. av att det går fortare att ta sig till fiskeplatserna vilket ger mer effektiv tid vid fiskevattnet än om man tar den långa promenaden ut till de fina ställena vid kusten, som heltidsarbetande småbarnsfar är det svårt nog att få tiden att räcka till! Så för mig blir det fiske i älven från och med att den öppnas i slutet av mars – och dagar med fiske från iskanten kan ge riktigt spännande fighter!

Öring fisket i min hemmaälv rullar på en bit in i maj för att övergå i laxfiske i slutet av månaden. Och det är något speciellt med denna tid. Vem ska ta årets första blanklax? De senaste två åren har Simon Hansen varit den som lyckats, och båda gångerna vid ”udden” som ofta är en bra plats vid det tidiga fisket efter lax eller när älven går låg. Själv ligger nämnd plats mig rätt varmt om hjärtat då jag vid mina första staplande laxfisken lyckades fånga fisk just där även om jag nuförtiden hellre fiskar längre upp i älven.  För den som inte gillar att trängas så är Körsbärsudden en bra plats, eller om man ska prova detta fiske för första gången så kan jag varmt rekommendera ”udden”!  Jag har i år avslutat min 5:e säsong vid älven och trots mycket lax i älven så blev jag helt utan i år! Tre tappade laxar är den magra  utdelningen, lite tröst blev det alldeles i början av juli när jag fångade en sommaröring på 6,45 kg! Laxfisket var riktigt bra ända fram i slutet av juli, men sen kom vattnet, massor av vatten och detta fick laxen i älven att stiga och simma upp i fallen och där i hålorna blev många kvar. Och efter detta så dog mer eller mindre det fina fisket ut den här säsongen!

En mellanperiod uppstår ofta här i början av augusti, även om en eller annan skaplig lax fångas, så är ”peaken” över. Själv brukar jag göra en del turer till min fiskeklubbs hemmavatten vid den här tiden för att med flugspö och då allra helst med torrfluga lura någon av sjöns regnbågar eller öringar att bjuda upp till dans. Ett avkopplande och roligt fiske! Men ju mer badtempen i vattnet sjunker, ju fler öringar hittar då upp i älven! Öringfisket pågår sedan ända till slutet av november då fisket i älven stänger. För egen del brukar jag då och då även testa fisket efter både gös och öring i hemmaån.  Sedan sluts cirkeln nån gång i december om kung Bore vill och ismetet/pimpelfisket tar vid

Jag svänger in på parkeringen med min lilla bil hemma i Valbo, snön vräker nu ner och jag drar upp huvan i nacken innan jag huttrande slår igen bildörren och låser bilen. Går mot värmen, och ljuset därhemma! Kliver in och tar av ytterkläderna, stannar och tittar in i mitt ”fiskerum” där artilleriet står i väntan på en ny säsong! Må väl i vintermörkret/ Tony