Krönika | Hemmaån

 

Strömmen gick hård för årstiden, vi befann oss i början av december månad och kung Bore hade svept in i stort sett hela landet i det vita pudret. Tempen på morgonen hade visat på stadiga -3 grader vilket får anses vara rätt okey, problemet som uppstod var att jag visste inte riktigt var jag skulle kunna ta mig ner till ån utan vadare för att kasta ut mitt drag som var betet för dagen vid min älskade hemma-å! Snön som kommit i rikliga mängder de senaste dagarna hade gjort kanterna utmed ån riktigt lömska. 


Men om fiskesuget var så tufft som det var hos mig den här dagen så fanns ingen återvändo. Förhoppningarna var egentligen inte på topp men vad gör det, dagen såg ut att bli fin. Ett tunnt dis täckte himlen och väl framme vid ån kunde jag se ett vak från en bättre fisk på strömnacken, och detta fick min puls  att stiga och så även värmen
i min överlevnadsoverall  av modell vägkon(orange XL)  Hade bytt ut
linan på min haspel från flätad 0,16 till nylon 0,28 då minusgrader sällan
är bra temp för dessa linor. Knöt på mitt favoritdrag för öringen i mindre
åar och vid kusten nämligen Gruff i färgen guld/apelsin  som gett mig
många fina öringar genom åren.


Första kastet hamnade lite väl nära kanten på motsatta sidan
av ån och efter en del trixande kunde jag få den att släppa från de grenar
som låg där och som draget naturligtvis fastnat i. Vevade snabbt in och
kontrollerade de vassa VMC –krokarna innan nästa kast gick ut över ån.
Vevade knapp något alls utan lät betet sjunka nästan ner till botten, en snabb
invevning strax innan kustvobblern gick över forsnacken gav inget. När draget
fiskat klart så vevade jag snabbt in då jag återigen sett fisken vaka på strömnacken.
Lugnet runt mig var dämpat trots att jag befann mig mitt i stadsträdgården,
det enda sällskapet var några änder som satt intill platsen där jag stod samt en
strömstare som satt på en sten en bit ner i strömmen. Kastade på nytt och
hamnade i ytterdelen av strömfåran, det kändes att draget fick bra fart och for
iväg ut mot nacken på nytt.


Vid en sten som fick ytan att krusas ute på nacken blev det tvärstopp, FAN, hann
jag tänka, nu förlorar jag ett drag! Jag lyfter spöt hastigt, och känner att
nu sitter i jag fast botten men då jag lägger press på spöt så börjar linan att vandra,
sakta men säkert  uppströms. Oj, det är något på, hinner jag tänka innan vattenytan
strax ovanför strömnacken exploderar och en stor fisk går till väders och ruskar
frenetisk på huvudet för att få draget att lossna.  Nu sker allt som i ”slow-motion”
fisken faller åter ner och bryter vattenytan med ett kraftigt plask. Svetten i min
panna är nu besvärlig och glasögonen immar igen vilket gör drillandet än mer besvärligt.
Fisken simmar fortfarande uppströms och jag inser att jag måste följa efter.



Iskanten utmed ån spricker när jag springer på den,  i mitt huvud ekar ”
ge inte upp nu grabben” och jag följer mer den stora fisken fram till den
lilla gångbron som bryter fiskens väg uppströms.
Vid den närmsta bropelaren stannar jag, och fisken gör vad den kan för att
fortsätta uppströms men jag drar åt bromsen på min rulle, och tack gode gud,
fisken stannar! Jag tar in lina och den tuffa färden uppströms verkar gjort sitt,
fisken har tömt sina krafter. Får efter några korta rusningar in öringen mot mig,
och ser att den är lekfärgad men S T O R ! I vänstra mungipan sitter Gruff-draget
väl förankrat och jag behöver använda tången för att få loss det!  Måttbandet
åker fram, och öringens längd är hela 94 cm!  Jag ropar på en man som är ute
och rastar sin hund, frågar om han kan ta ett foto på mig och fisken innan jag
återsättet den stora fisken!  Wow, tänker jag medan mannen krånglar med
kameran, jag ger den stora fisken lite konstgjord andning genom att låta den
föras fram och tillbaks i vattenkanten. Mannen knäpper fotot, samt ett par
extra innan jag återsätter bamseöringen. Jag tackar mannen, och kliver
sedan upp ur vattnet, drömfisken är nu borta! Men i både kamerans och mitt
minne finns den väl förankrad.  

Obs: Fiktiv berättelse :-) men en dag så kanske den sitter där...