Hubo-Långsjön | Fiska med barn - en upplevelse om man gör på rätt sätt!

Ledig tisdag - fisketur  med smolten! 

 

Larmet på sambons mobil skrällde redan strax före sju denna morgon. Ambitiöst så steg hon upp först, själv låg jag kvar en stund. Hörde hur det rasslade uppe på övervåningen, smolten fick nog sin välling  och introt till Saltkråkan gick igång med den karaktäristiska visselmelodin, den dvd,n går non-stop här hemma numer.

 Nåväl rasslade upp ur sängen och kikade ut genom fönstret som bjöd på grådask men skapligt temperatur. Jag hade planerat att fiska med sonen idag, Hubo-Långsjön var den jag tänkt åka till men då regnet mer eller mindre hängde i luften så var jag lite tveksam. Kanske en repa in till stan och Gavleån för lite gösfiske kanske var en bättre idé? Ibland blir ja så trött på mig själv när jag har svårt att bestämma mig. Så det fick bli ursprungsidén, sjön i Hofors. Efter en fin morgon hemma, så sa jag till Smolten att nu ska vi klä på oss och fara iväg på fiske. Jag var lugn och avkopplad då jag inte ville bryta det sköna symbios vi hade för tillfället. Våra mornar brukar annars kunna innehålla en del strider innan vi kommer ut ur hemmanet! Men idag flöt det på och inga konflikter inträffade, så när klockan var 11:00 så parkerade vi bilen vid sjön, det fick bli vid mitten av sjön där den grundare delen börjar. Alla "bra" platser var upptagna redan, och det var ju i och för sig inte nått konstigt med det.


Fin miljö med feta bågar

Sjön är välbesökt och kan ibland vara rena "Ullared"! Men chansen att fånga STOR fisk
i en fin och lättåtkomlig miljö drar många sportfiskare till sig. En eloge till
grabbarna som arbetar och driver fisket i sjön. Jag lyfte smolten ur bilen,
och han hade bråttom ner till vattnet. Vi fick oss en skapligt barnvänlig plats,
med plats för hela vår packning.(Man kunde nästan tro att vi skulle vara där
en vecka) Jag riggade först upp mitt spö, fick bli deg-mete en dag som denna,
då jag antog att det skulle bli mer lek-i-skogen än fiske annars.
Tänk så fel man kan ha. Fisket gick trögt, men fikat smakade gott
så det gick ingen nöd på oss. Smolten fiskade på med sitt lilla mini-spö
med ett kroklöst skeddrag, vevade in, koncentrerade sig, la upp spöt över
axeln, tummen på knappen, och svisch iväg med draget. Visst hamnade det
lite här och var men den frenesi och kämpaglöd  som grabben visade
värmde fadershjärtat. En blivande laxfiskare månne? Dessvärre gick
toppöglan sönder(det ligger i generna, topp-ögle-syndromet. Tror jag
lyckats paja 4 stycken keramik ringar i år)Men vi fixade det med tången,
ja spöt sjunger ändå på sista versen så vi klippte bort en bit.
Det funkade bra ändå.



Sedan tvingade jag smolten att sova en stund, i sin vagn alldeles intill
vattenkanten. Då fick jag en stund till att prova annat än bottenmetet
som inte gav något. Drag hade ju funkat tidigare när metet varit segt,
men efter någon timmes nötande och många dragbyten så gav jag upp.
En kopp kaffe bredvid den alltjämnt snusande sonen fick det bli. Njöt av
den höga klara luften, färgerna i träden och kaffet förstås. Efter en och
en halv timme så kvicknade smolten till liv igen, jag höll då på med att
tända grillen, och det är ju alltid spännande. Jag njöt av tre grillade med
bröd, grabben deklarerade att han inte ville ha grillad korv men det gick
bra med en kall korv och bröd. Så fick det bli. När vi avnjutit lunchen så
fortsatte smolten sin kastträning. Metet låg blickstilla, det var knappt att
vinden orkade dra i linan. Vid halv fyra sa jag till smolten , att nu skiter
vi i det här! Nu kom dagens första protester, vi skulle minsann inte åka
hem proklamerade han högt och ljudligt. Nåväl han tröttnar väl snart
tänkte jag. En halvtimme gick, fyrtiofem minuter. Men nu hade jag tröttnat
och vevat upp för länge sedan.

En bra deal


Det fick bli en muta, en festis var en bra deal tyckte smolten. Bilen packades,
lill-killen bar det han kunde med sina små armar och efter en stund hade
vi allt i bilen. Vi vände bilen och for tillbaks efter sjön, och flera av de
hotspots som varit upptagna tidigare var nu tomma på folk. Vi testar lite
till här sa jag till smolten, knäppte loss honom ur bilstolen och sedan satte
jag ihop spöna. Vid vattnet, där jag tidigare i höst dragit ett par hyfsade
regnbågar runt tre kilo parkerade vi. Och vi kastade, och kastade, smolten
med sitt kroklösa drag och jag med mitt favoritdrag. Men inte ett liv denna dag.
Jag sa till grabben att nu får det vara nog, jag börjar bli hungrig! Då blir
den lille mannen arg,(blir tre år i mars) och ryter till att vi ska visst fiska
vidare, ja inte så tydligt kanske men jag kan förstå det han säger nu och
det minspel han visade upp sa det mesta. Riktigt skapliga kast fick smolten
till, och jag satt bara och studerade tekniken han uppvisade. Hörde honom
mumla, armen, knappen, kasta(ajmen, knappjen, kassta) När kockan var
kvart i fem och min mage kurrade högljutt så sa jag att om en kvart ger vi oss.
Dumt kanske med tanke på den tidsuppfattning en smolt som inte
fyllt tre har(eller inte har.)

En traktor räddaren i nöden

 En traktor som kom till platsen räddade mig, och jag passade på att packa
ihop spöna illa kvickt medan fokus låg på annat just då. Inte ett napp
denna dag, men vilken dag! Att vara i naturen med sin avkomma är en
fantastisk upplevelse, om man gör det på deras premisser. Det är barnens
behov som ska styra, det egna fisket ska man inte tänka så mycket på.
Gör man så, då finns chansen att man skaffat en fiskekompis för livet.