Gädda | Köldstela men grova!

Nu när vardagen har hunnit ikapp en igen så kan man lika gärna
passa på att skriva några rader. För ganska exakt 12 dagar sen
mådde jag så förbannat bra, höstlovet var här efter 8 långa
veckors väntan med allt vad det innebar! För mig innebar det
bara en sak. GÄDDA! Och inte med vem som helst, med min
saknade rumskamrat Rasmus! Som jag inte hade träffat på
ett halvår förutom en snabbis på mässan, det märktes
verkligen inte.
Vi gnabbade på bra i båten redan första dagen, trots kyliga vindar
och halvdant fiske så var stämningen på topp! Vi lyckas plocka 3
små rackare var, sen mot skymningen suger det till rejält över en
brant i mina grejor.


Mothugg och tunggung, vilket några sekunder senare förvandlas
till en slak lina.. Det ska tilläggas att när Rasmus senast fiskade
i detta vatten var förra höstlovet, då tappade han en mycket stor
fisk precis vid båtkanten på samma bete, även detta i skymningen.

Dag 2 börjar också lite halvsegt sådär, men runt 11 lyckas vi pricka in
en huggperiod! Tre snabba, inte stora men riktigt tjocka! Rasmus bommar
även en fin fisk som tjurar längs med botten tills den till slut går fast,
när vi lyckas lirka bort jiggen så är fisken försvunnen men vilka bitmärken
hon lämnade ifrån sig... så jävla jobbigt!




100+ i den kondisen...

 



Dagen fortsätter med någon ströfisk, men ingen riktig huggperiod och vi får återigen vända in besvikna.

Dag 3 börjar lite bättre än tidigare! Snabbt fisk i båten och trots att Rasmus drar iväg lite mängdmässigt så är det svårt att inte le!

 

 Efter att Ralle fick plocka två godkända fiskar, så står vi och snackar lite
skit, och precis när han lyfter upp jiggen så ser vi bara först en stor käft,
sen gälar och sen en enorm bredsida! Lika snabbt som det skedde så var
den borta. Hur stor den var går ju att sia om men det var definitivt en 6+.
Själva tanken att vi står på 7-8 meters djup och att den smäller på i ytan
så brutalt är ju bisarrt.

 

 

Rasmus Miekojiggar verkar leverera bra, men även Svartzonker Tail
vill vara med i leken! Jag lägger ett så kallat "PB-kast", ett kort, onödigt
kast kan det också beskrivas som. Men när betet så fint simmar in vid
båtkanten så ser jag en fin fisk följa efter, och det lät ungefär
såhär: "Jaaaa, NU. Nej, men vafan! NU DÅ??? JA!!"

Detta var antagligen den 10-15e fisken som följde efter hela vägen till
båten, men den första som högg. Nu när båda har plockat en 4+ så tänkte
vi att det släpper nog!  Men icke.. Rasmus plockar en fin till innan det är
dags att avsluta på en Miekojigg med nån jävla spinnarmojäng i bak. Jo
det funkar väl det också..

 

 

 

 

Dag 4 var underbar! I alla fall om man ser till vädret.. 10-15+ och strålande sol är väl ingenting man kan klaga på. Hur fisket påverkas brydde vi oss inte riktigt om, kan ha med nattens bravader att göra.. Vi ankrar upp på platsen som gav bra utdelning dagen innan, ett grund och sedan 30m till land. Däremellan är det 7-8 meter djupt, superhett! De två första timmarna ger knappt ett pet på grejerna, men medans jag ligger och rehabiliterar mig på bänken med musik och juice så hör jag Ralle störa friden. Jag frågar om det är bättre fisk, "Njaaaaa" får jag som svar. Men känslan säger att det mycket väl kan vara en bra fisk. Jajamen! Den bryter ytan, ruskigt grov över ryggen! Runt 5-5.5 gissar vi på, men icke!

6.5 och nytt spinnbästa för Ralle!

 



 

 

 

 

Efter detta vaknar man till lite, och inser att man kanske borde kontra!
Som att gäddgudarna hade läst mina tankar, så får Ralle ruskigt ont i
ryggen mitt i kastet och ber mig ta över hans spö. Det tar inte många
vevtag innan det suger tag i grejorna!  Tunga gungningar avslöjar att
detta också är en bra fisk, efter ett tag kan Ralle säkert landa den i
ett gälgrepp, och Svartzonker Tailen blir snabbt utbytt till en Jigg..

 

 

Efter detta rullar det in en hel del fisk, men tyvärr blir dom mindre och mindre..

Men två fina fiskar på en eftermiddag är inte helt fel!

Stämningen i båten var på topp när vi rodde in mot land i
solnedgången, den finaste på länge!

 

Dag 5, den sista gjorde Mårten oss sällskap i båten! Dagen började för
ovanlighetens skull med ett helt koppel av snipor som ville syna båten
direkt! Under en hektisk halvtimme högg det nästan hela tiden!
Vi lyckades till och med med ett dubbelhugg!

Sedan dog det ut.. vi fiskade, vi åt, vi slängde i pengar i sjön för
att muta upp gäddorna, vi sjöng, vi gjorde gädd-dansen, vi testade
allting men inga gäddor ville visa sig. Till slut har jag en kontakt
som jag dessvärre bommar, Rasmus bommar också en, Mårten står
mest och undrar varför han inte har hugg. Men till slut smäller det!
I mitt spö dock, men jag klagar inte! En trind 4-kilos får syna båten
innan det är dags igen!

 

Rasmus plockar ytterligare en godkänd firre innan det är mitt spö som får jobba mest, någon timme senare står jag på en 5-fisks ledning ner till både Rasmus och Mårten.

Vi säger tack och hej och bestämmer för att bryta efter att jag avslutat
med en knapp 4 kilos på Svartzonker Tail! Jag sitter och småler hela vägen
hem, trots att jag blivit tvingad att ro..

 

 

 

Även jag måste väl få vinna ibland.. Får se hur det går i helgen
då jag och LH gör comeback på sjön.

 

Skitfiske / Leo Kangas