Gavleån | Comeback!

Efter en lång period av gäddtorka var jag äntligen tillbaka, klockan var ställd på 03.30 och i gryningen skulle det bändas gädda! Plats nummer ett, kast nummer ett, vevtag nummer ett och hugg nummer ett! Ett karatehugg som satte fart på sinnen bättre än statoil-kaffe. Fisken går rätt ut mot strömmen och den verkar vara lite bättre.


När jag ser den blir jag något besviken men det är det som är roligt med sommargädda. De fightas betydligt bättre än en stel och romstinn fisk. Detta kom att bli morgonens enda fisk, men jag kunde leva ett par dagar på det där hugget..

Ikväll var jag ute igen, efter ett besök hos min käre vän Rasmus på Söders Sportfiske i Stockholm var lådan lite påfylld. Denna dag tar det lite längre tid att få kontakt, men när jag dänger iväg min nya Svartzonker Tail för andra gången så får jag ett ordentligt slackhugg längs med strömkanten. Mothugg och fina huvudskak talar för en godkänd firre! Härlig fight i strömmen (och i båten vilket resulterar i sargade knogar) med en del åskådare i båten bredvid, innan fisken kan landas. 

Anledningen till att jag fiskar med min nya Svartzonker Tail är för att den
gamla trotjänaren sitter bakom en sten någonstans i ån. Den gamla
 införskaffade jag ganska direkt när jag hade lagt båten på denna plats
 för första gången, sedan dess har den varit det överlägset bästa betet i
denna båt. Spelar ingen roll när och var. Det har varit vi, tillsammans,
mot gäddorna. Förra passet satte jag den i botten och efter en kvart av
 trixande gav jag upp. Cirkeln var sluten och jag offrade den till vattnets
högre makter i hopp om att få ett evigt bra fiske i gengäld.

Över 200 gäddor och ett tjugotal 5+ hade den landat. Men nu påbörjas en
ny era med denna! Den verkar vara minst lika (illa) omtyckt bland sjövargarna. 

En stund senare hade fisket dött ut litegrann och jag bestämmer mig 

för att göra en förflyttning. Häller upp en kopp kaffe och bonnatrollar påväg mot en djuphåla, hinner inte mer än att ställa in bromsen innan det smäller och hela jag är täckt med kaffe. Ytterligare en fin fisk hade fattat tycke för ett annat Svartzonker bete. Denna gång en McPike som börjar se ganska sliten ut vid det här laget.

Denna McPike skulle få känna på lite mer tänder efter skymningen, därav
den kassa bilden. Sista-kastet-gäddan är alltid med på noterna.

Imorgon är det September och jag ska fiska innan skolan. Är gäddorna
lika med på noterna då?

En halv, lagom stor gädda.

Håll ut, snart är hösten här. / Leo Kangas