Då man lägger så mycket tid vid vattnet som en riktigt inbiten sportfiskare
gör händer ibland det oväntade, det där som egentligen inte ska hända.
Ofta är det just dessa händelser som sätter sig starkast i minnet och som
skapar den största glädjen. Då man lagt tusentals timmar i jakten på stora
fiskar och åkt världen runt för att få möjligheten att fiska nya arter är det
numer sällan man hetsar upp sig över en fångad fisk. Även om glädjen alltid
är stor över en fin fångst så hanterar man det med ett lugn, ett lugn som jag
tror kommer med åren och den erfarenhet man skaffat sig.
Och så har vi då dom där tillfällena där undantaget, så att säga, bekräftar
regeln. Just en sådan upplevelse var jag med om för en dryg vecka sedan.
Det var när jag och Calle Björk åkte upp till Tännäs för att fiska harr och
öring. Vattnen i och omkring Tännäs är mer eller mindre som hemmavatten
för mig då jag jobbat som fiskeguide där uppe i många år. Målet för resan
var att motionera dom lättare flugspöna på vilda vackra fiskar och även att
försöka få några välväxta harrar, något som det finns gott om där uppe.
För att gå rakt på sak så var det just vid harrfisket som det oväntade hände.
En stor gädda kastar sig över harren som jag drillar.
Det är faktiskt inte första gången det här händer för mig där uppe, men tidigare är det gäddorna som gått segrande ur kampen. Så skulle det inte bli den här gången! En lång och dramatisk kamp utspelar sig då jag drillar gäddan med ett klass 5 spö och 0,17 mm tafs. Vid varje rusning som gäddan gör ser jag framför mig hur spöt ska snärta tillbaka då den veka linan går av. Men jag lyckas faktiskt, genom ett stort lugn och tålamod, trötta ut den gamla damen. I slutet av kampen har jag gäddan nära båten och vid ett flertal tillfällen försöker Calle ta den med gälgreppet. Det vill sig dock inte riktigt, utan blir mer en "klapp på kinden" innan gäddan smäller till med stjärtfenan och drar
iväg på nytt. Varje gång är jag säker på att det var det sista f
örsöket vi fick. Men till slut är hon så pass trött att Calle
kommer åt ordentligt och får ett bra tag. Glädjen är enorm
när han häver upp gäddan i båten. Det var faktiskt längesedan
jag blev så glad och lättad över en landad fisk. Mitt nya rekord på
flugfångad gädda lyder nu 11,8 kg och 117 cm!!
I övrigt så hade vi ett helt okej harrfiske med en hel del kilosfisk, ett gäng av
dom på rätt sida av kilossträcket, trots kallt väder utan några större insektskläckningar.
Sammanfattningsvis hade vi några härliga dagar fyllda av vackra fiskar
, regn, sol, äventyr, kamratskap och en alltid lika fantastisk härjedalsk
natur. Nu blickar jag fram emot augusti då jag ska tillbringa två veckor
i ovan nämnda landskap.
Ta hand om varandra där ute och fiska mycket!
/Jonas Asplund
gör händer ibland det oväntade, det där som egentligen inte ska hända.
Ofta är det just dessa händelser som sätter sig starkast i minnet och som
skapar den största glädjen. Då man lagt tusentals timmar i jakten på stora
fiskar och åkt världen runt för att få möjligheten att fiska nya arter är det
numer sällan man hetsar upp sig över en fångad fisk. Även om glädjen alltid
är stor över en fin fångst så hanterar man det med ett lugn, ett lugn som jag
tror kommer med åren och den erfarenhet man skaffat sig.
Och så har vi då dom där tillfällena där undantaget, så att säga, bekräftar
regeln. Just en sådan upplevelse var jag med om för en dryg vecka sedan.
Det var när jag och Calle Björk åkte upp till Tännäs för att fiska harr och
öring. Vattnen i och omkring Tännäs är mer eller mindre som hemmavatten
för mig då jag jobbat som fiskeguide där uppe i många år. Målet för resan
var att motionera dom lättare flugspöna på vilda vackra fiskar och även att
försöka få några välväxta harrar, något som det finns gott om där uppe.
För att gå rakt på sak så var det just vid harrfisket som det oväntade hände.
En stor gädda kastar sig över harren som jag drillar.
Det är faktiskt inte första gången det här händer för mig där uppe, men tidigare är det gäddorna som gått segrande ur kampen. Så skulle det inte bli den här gången! En lång och dramatisk kamp utspelar sig då jag drillar gäddan med ett klass 5 spö och 0,17 mm tafs. Vid varje rusning som gäddan gör ser jag framför mig hur spöt ska snärta tillbaka då den veka linan går av. Men jag lyckas faktiskt, genom ett stort lugn och tålamod, trötta ut den gamla damen. I slutet av kampen har jag gäddan nära båten och vid ett flertal tillfällen försöker Calle ta den med gälgreppet. Det vill sig dock inte riktigt, utan blir mer en "klapp på kinden" innan gäddan smäller till med stjärtfenan och drar
iväg på nytt. Varje gång är jag säker på att det var det sista f
örsöket vi fick. Men till slut är hon så pass trött att Calle
kommer åt ordentligt och får ett bra tag. Glädjen är enorm
när han häver upp gäddan i båten. Det var faktiskt längesedan
jag blev så glad och lättad över en landad fisk. Mitt nya rekord på
flugfångad gädda lyder nu 11,8 kg och 117 cm!!
I övrigt så hade vi ett helt okej harrfiske med en hel del kilosfisk, ett gäng av
dom på rätt sida av kilossträcket, trots kallt väder utan några större insektskläckningar.
Att njuta av det runt omkring fisket är också viktigt och att tillaga
en nyfångad harr över elden direkt vid sjön är en njutning för både
gom och själ.
en nyfångad harr över elden direkt vid sjön är en njutning för både
gom och själ.
, regn, sol, äventyr, kamratskap och en alltid lika fantastisk härjedalsk
natur. Nu blickar jag fram emot augusti då jag ska tillbringa två veckor
i ovan nämnda landskap.
Ta hand om varandra där ute och fiska mycket!
/Jonas Asplund
Kommentarer
Skicka en kommentar
Om du vill bidra med en kommentar, var vänlig signera med ditt namn: