Tre kvällar fick hon stå ut min fina sambo, att ha mig bredvid sig i sängen som otaliga gånger under dessa kvällar småskrattade till så sängen gungade. Ibland låg jag bara där och småflinade för mig själv, för att i nästa utandning fnissa till igen. Såg att hon sneglade på mig ett antal gånger, kanske undrade om jag tagit för mycket medicin eller helt enkelt glömt av den.
Jag känner mig glad efter att läst boken, då igenkänningsfaktorn från mitt eget kämpande efter laxen som aldrig biter, eller vill stanna kvar på kroken är slående likt mitt korta laxliv så här långt.
Att han sedan skriver så man nästan kan höra bäcken brusa, myggorna surra runt huvet eller havet storma är fantastiskt. Har du en fisketok som det ska köpas julklapp till så är detta boken du ska köpa!
